Barnens Summer School skulle på utflykt till en primitiv by, som det stod i programmet. Ethels nyfikenhet segrade över den avskräckande verkan ordet "primitiv" hade, och hon packade första hjälpen-kitet, myggmedel och följde med. Det visade sig att turen gick till en välorganiserad kultur-camp där man slussades från den ena stationen till den andra. Vi fick lära oss att spela anklung (bamburör man skakar, se och hör på inlägget från barnens skolavslutning), gamelanmusik (xylofoner och gong), dansa javanesisk dans, tillverka javanesisk traditionell medicin (av citrongräs, ingefära, peppar, socker, det blev starkt men gott), laga javanesiska traditionella sötsaker (ungefär samma ingredienser men massor av socker, hu!), fläta dockor till skuggteater av kvistar, besöka en traditionell by, plantera ris och sedan skulle alla barn och vuxna sitta på en vattenbuffel men tre i sällskapet vägrade.Den gamla mannen på bild 9-11 i sista collaget är 95 år och hade själv flätat sitt fina bambuhus. Det hade tagit 25 år.
Roligast tyckte barnen det var att vada över den grumliga floden med hjälp av ett rep. På Svea, som var minst, gick vattnet till midjan. Ethel la på minnet att googla bilhartzia. Alla var helnöjda, smutsiga och trötta efter dagen. Det var skönt att mötas av Jakartas neonupplysta skyskrapor när vi på kvällen kom hem till civilisationen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar