söndag 29 november 2009

Första Advent

Posted by Picasa Första Advent redan här och förberedelserna inför Lussefirandet på Svenska Ambassaden pågår för fullt. Texterna sitter inte helt ännu: "Staffan var en tallegren...Astrid lägger sadeln på" (Astrid är en av de 6-åriga Luciorna).

Full rulle fram till jul

Sören har varit ute på en del jobbresor de senaste veckorna, Riau Island och Banka Belitung, och nästa vecka bär det av till Bangkok. Riau Island är en ö öster om Sumatra och 20 km söder om Singapore, som nyligen figurerade även i svenska medier genom färjeolyckan som inträffade en dag efter att Sören åkt med liknande färja. Annars var provinsen Riau i lokala medier härom dagen eftersom en by drabbats av upprepade elefanträder, dvs vilda elefanter som går bärsärkargång över en palmoljeplantage som spärrar deras naturliga vandringsstråk. Elefanterna är liksom Sumatras tigrar fridlysta och enda sättet att stoppa dem är enligt tidningen att fånga dem och sätta dem i träningsläger. (Typ amerikanskt bootcamp för att lära sig kanalisera sina aggressioner eller?) Träningsläger är dock dyrt och det troliga är att elefanterna går samma öde till mötes som de tigrar som gjort räder i byar - en lätt match för en tjuvskytt.

Banka Belitung är också en öprovins öster om Sumatra, men lite längre söderut. Trots att regnperioden nu börjat på allvar och regnet vräkte ner största delen av tiden går det inte att undgå att slås av paradisnaturen som ni ser på bilderna. Extra vackert blev det säkert också för att stränderna kantades av ljusa klipphällar som påminde om Bohuslän.

Till helgen åker hela familjen på den obligatoriska turen till Singapore för att förnya våra visa, varefter Sören fortsätter till Thailand en vecka. När han kommer tillbaka har han med sig efterlängtade besökare nummer två, Susanne, som efter två veckor direkt kommer att avlösas av lika efterlängtade besök nummer tre, kusinerna från Luleå. Vi ska se till att bunkra upp rejält med pepparkakor från IKEA Singapore.
Posted by Picasa

fredag 27 november 2009

Nintendo Wii Generation

I helgen avverkade vi två barnkalas, som vanligt fyllda med godisregn och non-stop lekar av inhyrd lekledare. Som sista och mest spännande finallek presenterade lekledaren till alla barns jubel: hopprep! Det var en förvånad förälder som bevittnade att den dataspels- och Nintendospelande 00-generationen faktiskt inte kan hoppa rep. Vinnande barn klarade tolv hopp, något som Karl Einar imponerat berättade efteråt. Efter att fått låna en bekants cykel för ett tag sedan upptäckte vi också att Karl Einar har glömt bort hur man cyklar, så nu har vi inlett "Operation Grovmotorik" med nyinköpta hopprep och rockrockringar. Det visade sig vara mer komplicerat än vi väntat (se bild), men vi fick ett tips av grannens 8-åring som för övrigt var den som vann hopprepstävlingen på kalaset: "Ni har ju Wii Fit, va? Jag lärde mig rockringen genom att träna på Wii Fit!".
Posted by Picasa

Adjö, Herr Get

Det stannade inte vid grannens get. Nästa dag såg vi en get på motorcykel. Några kvarter bort stod en ko på en garageuppfart. Eftersom vi var fler än en som såg detta kunde vi avfärda vanföreställningar som förklaring. Det vi såg var förberedelser inför Idul Adha, Offerhögtiden, som firas på fredag. Den firas till minne av att Ibrahim (Abraham) tänkte offra sin och Hajars (Hagars) son Ismael som bevis på sin kärlek till gud (personerna är samma men historien skiljer sig från den vi har i Gamla Testamentet). Nu insåg vi att vår nattsömn inte länge till skulle komma att besväras av grannens get, vars bräkande i våra öron tycktes ha fått en mer ömkansvärd klang. Alla de kossor och getter som också hade flyttat in i provisoriska fållor på soptippen en bit från vår infart, går direkt efter morgonbönen samma blodiga öde till mötes. Det var fyra förfärade vegetarianer som såg Jakarta förvandlas till en drypande slaktplats denna fredag.

tisdag 24 november 2009

Fortbildning

För att inte bli helt stocksenil som medföljande i Jakarta utan daglig stimulans kan det vara bra att börja en kurs. Det finns gott om kurser på engelska, i och för sig är det underförstått att "yes, läraren pratar engelska och kan han/hon inte det tar han/hon det på indonesiska", så det kan vara bra att ha grundkunskaper i indonesiska som deltagare. Kursutbudet sträcker sig från "Introductory Trekking Course For Females Who Want to be Fearless and Have Fun" till servettvikning. Ethel har börjat en akvarell- och kinesiskt bläck-målningskurs. Tillsammans med tre andra trevliga expats tillbringar hon nu fredagarna med att måla plumerior och bambu. Privatkurser är också billigt men det kan vara svårt att veta hur man får tag på en lärare eftersom allt bygger på muntlig rekommendation à la grannes farbrors kusins goda vän. Nu råkade Ethels svenskgrekiska väninna Sofia vara utmärkt på att laga mat och baka och hade inget emot att härom dagen hålla en demonstration i konsten att baka tyropitakia, grekiska fetaostpiroger.

Även Karl Einar har vidgat sina vyer och lärt sig mjölka kossor på en av skolans utflykter till ett mejeri uppe i bergen. Han kom hem mycket stolt och redogjorde kort för pastöriseringens lov. Är det så att han vill vidareutbilda sig går det utmärkt för att döma av det hiskeliga bräkandet imorse verkar det som om grannen har skaffat get.
Posted by Picasa

tisdag 17 november 2009

En vecka på Gili Trawangan


Gili Trawangan erbjöd precis det som vi hoppats på: absolut ingenting utöver utmärkt snorkling.

Bilderna får i detta fall tala för sig själva. Hela familjen är nöjd och det enda vi ångrar är att vi inte skaffade en undervattenskamera för att fota alla nyfikna clownfiskar, färgsprakande papegojfiskar, vackra angelfish, märkliga enhörningsfiskar, aggressiva picassofiskar (vars mopsiga utfall Ethel hade tillbörlig respekt för medan Svea bara skrattande tyckte det var en "rolig fisk"). För att inte nämna de halvmeterstora havsköldpaddorna som gled in på grunt vatten och sävligt betade bland korallerna.












Posted by Picasa

onsdag 4 november 2009

En stor vecka för de små

Denna vecka har gått åt till att plugga inför Karl Einars exams. Han hade matte, naturkunskap, stavning, engelska och läsning, men som tur var testades de inte i mandarin för då hade i varje fall inte de här föräldrarna kunnat hjälpa till med läxläsningen. Vi hörde av en bekant som har barnen i indonesisk skola att om barnen inte klarar sina exams får de inte fortsätta i nästa årskurs med sina klasskompisar vilket förstås lägger stor press på barnen. Indonesien har nioårig obligatorisk grundskola men långt ifrån alla barn fullföljer skolgången, dels pga att de kanske bor för avlägset för att kunna ta sig till skolan, dels pga att det är en ekonomisk kostnad som alla familjer inte klarar. Gårdagens tidning tog upp ytterligare en aspekt, nämligen att ungdomar inte ser att utbildning lönar sig. Det handlade om några tonåringar som hellre jobbade i en tenngruva för 45 kr för 10 h riskfyllt arbete för vilket de kunde köpa de senaste mobilmodellerna. En utbildning kan aldrig ge dem motsvarande pengar, hävdade de.

Även på barnens skola har det varit en del nervositet inför proven. Men för Karl Einars del överskuggades det hela av veckans största händelse: han tappade sin första mjölktand.

Det var en stor vecka för Svea också. Hon hade sin första date. Den gick bra även om hon ställde sig kritisk till att de inte fick vara på tu man hand eftersom nannyn var med som en skugga hela tiden. Killen ville leka zombies och även det gick bra eftersom Svea ännu inte vet vad en zombie är.

Nu styr vi kosan till Gili Travangan, en pluttparadisö strax norr om Lombok, för en veckas välförtjänt semester.
Posted by Picasa

tisdag 3 november 2009

Trick or Treat

På lördag firade vi Halloween ihop med några andra svenska familjer. Barnen gick en Trick-or-Treat-runda i kvarteret och till skillnad från i Sverige där det alltid råder stor förvirring om vilken dag som man egentligen ska fira och där man dessutom inte kan välja att inte fira Halloween utan tvingas räkna med jävulskap ändå, var detta en mycket rolig tillställning för både stora och små. De som vill fira hänger ut pumpor eller skelett och dylikt på portarna och en del hade gjort riktiga skräckkabinett i garagen där de delade ut godis eller glass. Det var en upplevelse att få kika in i pyntade trägårdar istället för att som vanligt mötas av tre meter höga murar med taggtråd längs gränderna. Barnen fyllde snabbt sina treatbags och hus som inte ville ha besök blev lämnade i fred. Ytterligare en anledning till att alla var nöjda var ju förstås att det var +33 grader och och inte -10 och vågrätt regn.
Posted by Picasa

söndag 1 november 2009

Halloween

På fredag firades Halloween på skolan. Karl Einar och Svea var spöken (de uppsydda dräkterna hade en touch av abedissa, men i och för sig har det väl förekommit en och annan ond sådan i skräckfilmer så det var ok). Fröknarna berättade att de yngsta barnen på skolan, 2-3-åringarna, hade stått stirrandes på varandra, livrädda för alla främmande varelser som intagit deras skola. De kunde varken känna igen sina klasskompisar eller fatta att de själva såg likadana ut, antagligen en surrealistisk upplevelse för en 2-åring. De flesta var förstås prinsessor, men en och annan mumie och vampyr dök också upp. Spiderman från förra fredagen hade ny Batmandräkt, och Svea var därför skeptiskt till att han verkligen hade tagit fel kläder förra fredagen, även om hon inte kunde precisera var Spiderland ligger.

I dagens tidning fanns en upplysande vampyrspecial. Till skillnad från vår västerländska stelopererade Nostferatu är den sydostasiatiska versionen av vampyr snäppet slaskigare. Den består oftast av ett avhugget kvinnohuvud med vidhängande tarmpaket fladdrande i vinddraget där den flyger omkring nattetid för att suga blod. Varje etnisk grupp har sin variant av vampyr, och en av de mest intressanta är den malaysiska bajang, som förvaras i en bambukorg och används för att förgöra ägarens fiender, men matas den inte med ägg och blod regelbundet vänder den sig istället mot den hand som föder den. Fördelen med en bajang är att den rätt skött kan gå i arv i generationer.

Vi läste också om en by i Thailand som under 90-talet trodde sig vara under attack av phii mae maii, dvs blodsugande änkespöken. En föreställning som hade hade triggats igång av ett nyhetsinslag om att totalt drygt 200 thailändska gästarbetare hade avlidit under mystiska omständigheter i Singapore sedan 1983. Logiken kanske kan vara svår för en utomstående att begripa, men faktum är att vampyrkulturen är högst levande både i öst och väst, vare sig det är i form av popoulärkulturens amerikanska TV-serier som True Blood, svenske John Ajvide Lindqvists vampyrböcker eller i form av thailändska änkespöken. Det som dock ger lite smolk i bägaren är att i fattiga områden där blodrelaterade sjukdomar skapar epidemier, som malaria och i viss mån AIDS, kan vampyrismen få nytt liv på bekostnad av upplysning.

Posted by Picasa