Puncak

Jag har en lista över ställen jag vill se och saker jag vill göra i Jakarta med omnejd men problemet är att den tid hela familjen är ledig är när alla andra är lediga. Då vill förstås alla andra också göra dessa saker. Två poster på listan är Puncak, ett bergsområde med teplantager och vulkantoppar ca tio mil söder om Jakarta, och Taman Safari, en enligt hörsägen bra safaripark i samma område. Men rapporter om bilköer på uppåt tre timmar har hittills avskräckt. I tisdags var Susanne tillbaka från sin Baliutflykt och Sören kunde ta ledigt så vi bestämde oss för att göra ett försök trots regntunga skyar.

Fördelen med vädret här kontra Sverige är att även om det är regnsäsong så kan man räkna med att uppleva både mulet, regn, åska och sol på samma dag, och inte som i Sverige där en regnfront varar i tre dagar, eller ännu värre som i december 2007 då det regnade i tre veckor i Göteborg. Nackdelen är att när det väl regnar här så motsvarar mängden regn det som sammanlagt föll under de där tre veckorna i december. Mängden regn ihop med kloaker igensatta med sopor är förstås en katastrofal kombination, som jag tidigare bloggat om. Det är först nu i skrivande stund när jag erinrar mig Sverigevädret som jag förstår varför jag fick en så lam reaktion när jag nyligen chattade med en kollega och berättade att det hade regnat oavbrutet i sex timmar. Inser nu att det var en upplysning som i Sverige endast förtjänar ett "jaha" till svar istället för ett förfasande "men HERREGUD!!!!" som jag väntat.

Åter till vår utflykt. Efter någon timme nådde vi Gunung Mas Tea Plantation där vi gjorde ett besök på tefabriken. Vi följde teets väg från buske till påse genom en bullrig och dunkel fabrik som luktade hett gräsklipp. Därefter fortsatte vi vidare uppåt Puncak bergspass på knappt 1500 meters höjd. Bergen var helt inbäddade i dimma och ett svalt ångduschliknande regn omgav oss, se bild på en nöjd Sören som längtat efter sin goretex-jacka. I väntan på att molntäcket skulle lätta försökte vi fresta Susanne med den lokala fast fooden halvkilos ångkokt guldfisk inrullad i bananblad, men det visade sig att hon fortfarande hade sitt medlemsskap i Sörens akvarieklubb från 1977 i färskt minne, så vi åt nasi goreng istället. När vi ätit hade fick vi vår belöning i form av en vacker vy med tebuskklädda berg och teplockare långt ute på bergssluttningarna.