Halloween

På fredag firades Halloween på skolan. Karl Einar och Svea var spöken (de uppsydda dräkterna hade en touch av abedissa, men i och för sig har det väl förekommit en och annan ond sådan i skräckfilmer så det var ok). Fröknarna berättade att de yngsta barnen på skolan, 2-3-åringarna, hade stått stirrandes på varandra, livrädda för alla främmande varelser som intagit deras skola. De kunde varken känna igen sina klasskompisar eller fatta att de själva såg likadana ut, antagligen en surrealistisk upplevelse för en 2-åring. De flesta var förstås prinsessor, men en och annan mumie och vampyr dök också upp. Spiderman från förra fredagen hade ny Batmandräkt, och Svea var därför skeptiskt till att han verkligen hade tagit fel kläder förra fredagen, även om hon inte kunde precisera var Spiderland ligger.

I dagens tidning fanns en upplysande vampyrspecial. Till skillnad från vår västerländska stelopererade Nostferatu är den sydostasiatiska versionen av vampyr snäppet slaskigare. Den består oftast av ett avhugget kvinnohuvud med vidhängande tarmpaket fladdrande i vinddraget där den flyger omkring nattetid för att suga blod. Varje etnisk grupp har sin variant av vampyr, och en av de mest intressanta är den malaysiska bajang, som förvaras i en bambukorg och används för att förgöra ägarens fiender, men matas den inte med ägg och blod regelbundet vänder den sig istället mot den hand som föder den. Fördelen med en bajang är att den rätt skött kan gå i arv i generationer.

Vi läste också om en by i Thailand som under 90-talet trodde sig vara under attack av phii mae maii, dvs blodsugande änkespöken. En föreställning som hade hade triggats igång av ett nyhetsinslag om att totalt drygt 200 thailändska gästarbetare hade avlidit under mystiska omständigheter i Singapore sedan 1983. Logiken kanske kan vara svår för en utomstående att begripa, men faktum är att vampyrkulturen är högst levande både i öst och väst, vare sig det är i form av popoulärkulturens amerikanska TV-serier som True Blood, svenske John Ajvide Lindqvists vampyrböcker eller i form av thailändska änkespöken. Det som dock ger lite smolk i bägaren är att i fattiga områden där blodrelaterade sjukdomar skapar epidemier, som malaria och i viss mån AIDS, kan vampyrismen få nytt liv på bekostnad av upplysning.