Äntligen en lekplats

Lekplatser här är liksom i många andra länder privata. Nu har vi äntligen hittat två utomhuslekplatser i närheten av var vi bor och idag provade vi den ena, Prefere 72 Playground. Det kostar drygt 50 skr att gå in men då får man å andra sidan en väl underhållen lekplats utan sönderrostade klätterställningar eller rutschkanor med stort hål i efter halva banan som vi råkat ut för. Här fanns förutom det vanliga kittet med klätterställningar osv även en fontänpark med vattensprutande platspalmer som svalkade barnen. Det behövdes i och för sig inte idag eftersom det kom regnskurar då och då. Fördelen med att leva i tropiskt klimat är att barnen kan leka även i regn utan att bli kalla. Regnet gav även en extra katapulteffekt som fick nervösa föräldrar att sätta teet i halsen. Skulle det nu ändå vara så att regnet hindrade från utomhuslek fanns det också ett inomhuslekland i anslutning till lekplatsen.

Nackdelen med lekland/lekplatser är att de ofta är stängda för privata födelsedagskalas. Idag är det lördag och det var givetvis bokat för kalas men som tur var var det ändå öppet för allmänheten. Födelsedagskalas är STORT här. Denna gång var det ett 1-årskalas med trevånings Mimmi-Pigg-tårta, ballonger i massor och inhyrd födelsedagsfotograf.

Sista bilden i kollaget föreställer en nanny. Arbetskraft här är billigt. Det märks överallt i samhället, även på denna lekplats där tiotalet personal ständigt sprang omkring och sopade upp ett löv som föll från mangoträdet eller torkade av gungor trots att det regnade. Barnflickor, både en och två i samma familj, är vanligt inte bara bland utlänningar utan även bland indonesier. Det är oftast de som är med barnen på lekland. Man skiljer dem från föräldrarna genom nanniesarnas speciella nannyuniform i ljusblått, mintgrönt eller ljusrosa som på bilden. Ofta står de med en mattallrik i handen och försöker hiva in en sked ris i de förbispringande barnen.