Paltkoma 2

Idag åt vi brunch på restaurang Koi, ett av de första ställen vi noterade när vi kom till Jakarta men tyvärr ett av det sista vi utforskade. Karl Einar drabbades efter superfluffig blåbärspannkaka av akut paltkoma. Som tur var var hade Florence Nightingale jouren igen.

När vi kom hem hade vi dels på hemvägen hittat en ny matvaruaffär som hade både färsk dill och färsk koriander, dels var vi inspirerade av god mat så jag lagade vegklassikern fylld brödkrans (tack familjen von Lochow för receptet från i mars men det var nu först vi hittade dill!), frukostbröd, kärleksmums (första gången vi hittade riven kokos! Försöket att göra egen av färsk kokosnöt slutade i tre samtal till Sören med frågor om 1) hur en färsk kokosnöt ser ut, 2) vilken del man använder, 3) hur man får upp nöten när man väl hittat den under barken, både skär- och rivsår, en skrattande hemhjälp som till slut öppnade den på 30 sek med grovt preciserat våld och slutligen misslyckade kokostoppar eftersom färskt kokoskött är lika olämpligt för rivjärn som Crème Brûlée. Jag insåg subtilt det komiska under min kamp med nöten men det stod under min värdighet att dokumentera den eftersom jag aspirerar på ett seriöst matbloggande, utan inslag av slapstick), spaghetti aglio e oglio, sallad samt pizzaslicear.

Allt jäser fantastiskt bra i ett kök utan AC, degarna levde sina egna liv och försökte ta sig ut ur degskålarna, svetten på kocken rann längs tinningar och rygg, mörkret föll utanför fönstret, åskan rullade in och jag kände mig som Victor Frankenstein, förtjust skrikande: It's alive! IT'S ALIVE!

Nu efter en utsökt söndagsmiddag ska jag slappa i soffan, utan att fundera över om det egentligen finns någon rekommenderad längd på parenteser i Svenska Skrivregler, men orkar jag ändrar jag inläggets rubrik till "Paltkoma 3 - The Return of the Coma".