Januaris gråa skyar, regn och åska förbyttes plötsligt i sol en hel lördag. Som om det inte var nog toppade vi med upptäckten av en osannolik outletshopping på Mal Ambassador* , följt av barnvakt och slutligen middag under bar himmel i solnedgång på restaurang Indochine. Kanske en av de bästa dagarna i Jakarta!*) Outletshoppingen löste effektivt problemet med att låta barnen kliva av planet på ett vintrigt Landvetter antingen i shorts eller också i förra årets vinterkläder vilket hade inneburit ungefär samma sak, dvs brallor hårt spända över rumpan och i shortslängd. Besöket på Mal Ambassador visade att något som var totalförvirrande för ett år sedan kan upplevas som något fullkomligt underbart ett år senare. Första gången slog oss Mal Ambassador som det finska ordspråket paska päähäni lyödä**. Vi var jetleggade, vilse, svettiga, törstiga, hade två små barn vars hörselnerver ännu reagerade på ljudmattan runt oss och en två A4-sidor lång handlingslista på det mest nödvändiga vi behövde till vårt nya liv i Jakarta. Besöket denna andra gång beskrev Sören bäst: "Det känns precis som när man hittat ett kantarellställe", och att döma av hans ansiktsuttryck, leende och till synes immun mot larmet och folkmassorna, så ska jag lägga på minnet att be honom kolla både hörsel och syn när vi väl är tillbaka i Sverige.
**) läsare med specialintresse för den finska ordspråksskattens målande beskrivningar kan använda googles språkverktyg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar