Verklighetens kranka blekhet

Efter att alla gäster åkt kom verkligheten smygande och vi insåg att vi bara har sju veckor kvar i Jakarta. Insikten kan beskrivas som obehaglig. Men å andra sidan brukar man kanske få liknande känslor alltid i början av januari innan vardagen hunnit komma igång, man ser tillbaka på allt som varit och framtiden känns osäker. Vi har hela tiden hoppats på att Sörens kontrakt ska bli förlängt med någon månad, dels för att vi alla trivs med jobb, skola och livet i allmänhet här, dels för att det för barnen vore en stor fördel att hinna gå färdigt större delen av terminen. Vetskapen om att det nu inte verkar bli någon förlängning i kombination med rapporter om köldrekord i norra Europa, fick tanken på framtiden de närmsta fem månaderna utan skola, jobb/lön oss att resa ragg i fasa.

Men nu, efter några dagar, känns det ok. Sören är nöjd tillbaka på jobbet efter julledigheten, barnens skola börjar på måndag och i väntan på den går Karl Einar på Winter Camp på samma aktivitetscenter där barnen i somras gick på Summer Camp. För Karl Einar är det ett drömställe; pyssel nonstop i fem timmar med undantag ett snabbt avbrott han gjorde för Cooking Class för att laga vårrullar. Han kom hem täckt med ett tunt lager lim och glitter över hela kroppen och lyckligt leende. Svea ansåg sig vara "för liten" för att deltaga i Winter Camp och har varit rätt rastlös, ända tills vi hittade http://www.coloring-book.info/coloring/index.php . De av er som läser bloggen och har barn som gillar att färglägga måste kolla in länken! En sådan resurs jag önskar funnits när jag var barn. Fast å andra sidan lärde man sig säkert något på att gång på gång kalkera med smörpapper ur samma målarböcker och sedan färglägga. Till exempel vet jag exakt hur man ritar öronbehåringen på Lille Skutt.

Med andra ord, allt blir nog bra hur det än blir.