Borobudur

Bororbudur, det buddhistiska templet från 800-talet med dryga tusen stupor, begravdes kort efter färdigställandet av vulkanen Merapis utbrott. Templet täcktes med djungel, föll i glömska och återupptäcktes först vid mitten av 1800-talet av en man som hackade lavasten. Man behöver inte ha hemliga Indiana Jonesdrömmar för att ana adrenalinrushen det bör ha gett att hacka fram en buddhaskalle som dessutom bara var en av ytterligare 439 st buddhastatyer samt 2672 sagoberättande reliefer begravda under aska och djungel.

Tyvärr har många av buddhorna blivit halshuggna av skattletare. Fruktansvärt, tycker man, för att inte tala om det man läst tidigare om Borobudurs nutida förfall där människor klättrar på stuporna helt respektlöst. Något jag som bildad människa aldrig skulle få för mig att göra. Trodde jag. Tills jag hörde mig själv instruera Sören om hur han skulle fånga bästa posen på mig uppflugen på en av stuporna.

Några av stuporna har en buddhastaty inuti och vid en av dessa sägs det att man ska önska något och sedan röra vid buddhas pekfinger för att det ska slå in. Se bilden på Sören som prövar lyckan och även sista bilden i collaget på den magiska buddhan (notera även barnvålnaden som uppenbarar sig på samma bild i en av gluggarna).

Alla var nöjda med besöket men höjdpunkten för barnen var att jaga trollsländor med paraply, och hänga i luftrötterna till det heliga bodhiträdet (det sistnämnda är för övrigt ännu en hädande handling jag tidigare inte trodde jag skulle ägna mig åt).