Return of the Tai Chi Kid

I år har jag återupptagit tai chi för tredje gången. Mycket vatten har flutit under bron sedan tai chi Grand Master Pu introducerade mig till tai chins fantastiska värld i en sunkig källarlokal i Umeå 1995. Eller under de år i Göteborg där instruktör Johnny fick mig att prick klockan 17 varje onsdag störta ut från jobbet, kasta i mig medhavd middag på spårvagnen två hållplatser upp till Redbergsplatsen, kuta upp tre trappor till lokalen där jag skummande försökte ansluta till övriga kursdeltagares djupandning. Även om jag inte blev Grand Master blev jag mästare på att stressa för att hinna till kursen i att stressa av. Med min mångåriga erfarenhet av tai chi trodde jag nu att det skulle vara piece of cake att köra en nybörjarkurs.

Kursen började bra med fem minuters kinesisk stående meditation - zhan zhuang - typ zombieställning med armarna utsträckta rakt framåt och lätt böjda knän. Det gick bra. Men när instruktören Arie drog igång de första rörelserna erfor min kropp och hjärna en känsla av lätt tröghet. Rörelserna var obegripliga och med min sedan tidigare höger/vänster-dyslexi övergick trögheten i härdad cement. Plötsligt var jag den där medelålders damen som alltid dyker upp på kvällskurser och som ser till att inlärningstempot går på lågvarv. Halvvägs in i passet upplevde jag dessutom något som snabbt tog sig ner längs ryggen innanför kläderna. Fick hejda impulsen att rassla av mig eventuell kackerlacka när jag insåg att det var en rännil av svett. 45 min senare var jag helt utpumpad.

Nu efter att ha kämpat mig genom tredje passet börjar de första av rörelserna sitta i muskelminnet. Barnen vill att jag ska ha uppvisning men jag vet bättre än att döda deras förväntningar genom att röra mig som en sengångare de 35 sek mitt program hittills sträcker sig. Med tanke på det flimrande tempo de är vana vid från dagens TV-program skulle de rent av kunna uppleva det som obehagligt. Däremot kanske jag kör mina fem minuters zhan zhuang vid läggdags av barnen någon kväll.

Idag, dagen efter tredje passet vaknade jag med träningsvärk så jag måste ha tai chiat extremt hårt och bra. Kanske är det dags att få tai chi uppgraderad som extremsport?