Ethel + Jakarta = sant

Januaris gråa skyar, regn och åska förbyttes plötsligt i sol en hel lördag. Som om det inte var nog toppade vi med upptäckten av en osannolik outletshopping på Mal Ambassador* , följt av barnvakt och slutligen middag under bar himmel i solnedgång på restaurang Indochine. Kanske en av de bästa dagarna i Jakarta!

*) Outletshoppingen löste effektivt problemet med att låta barnen kliva av planet på ett vintrigt Landvetter antingen i shorts eller också i förra årets vinterkläder vilket hade inneburit ungefär samma sak, dvs brallor hårt spända över rumpan och i shortslängd. Besöket på Mal Ambassador visade att något som var totalförvirrande för ett år sedan kan upplevas som något fullkomligt underbart ett år senare. Första gången slog oss Mal Ambassador som det finska ordspråket paska päähäni lyödä**. Vi var jetleggade, vilse, svettiga, törstiga, hade två små barn vars hörselnerver ännu reagerade på ljudmattan runt oss och en två A4-sidor lång handlingslista på det mest nödvändiga vi behövde till vårt nya liv i Jakarta. Besöket denna andra gång beskrev Sören bäst: "Det känns precis som när man hittat ett kantarellställe", och att döma av hans ansiktsuttryck, leende och till synes immun mot larmet och folkmassorna, så ska jag lägga på minnet att be honom kolla både hörsel och syn när vi väl är tillbaka i Sverige.

**) läsare med specialintresse för den finska ordspråksskattens målande beskrivningar kan använda googles språkverktyg

Nya perspektiv

Exakt 10 månader och 220 inlägg efter vår ankomst till Jakarta kan man konstatera att det är Ethel som står för merparten av bloggens inlägg och därför övergår undertecknad nu till att skriva i jag-form de två återstående månaderna bloggen kommer att existera.

Rubriken syftar inte bara på berättarperspektivet, utan även på upplevelsen vi tog med en nyanländ Susanne på. Hon var tillräckligt mosigt jetleggad för att gå med på behandlingen hos Dr Fish, eller fish-spa som det också heter. Någon frågade skämtsamt om fish spa innebär spa för fiskar. Svaret blir: ja, förutsatt att de ökar sitt välmående av att suga i sig döda hudceller från mina fötter.

Det svåraste var inte tanken på fiskläppar mot min kropp utan att förtränga reflexen att skrikskratta eftersom fiskmunnarnas kittlande är snudd på outhärdligt innan kroppen vant sig. Vi befann ju oss trots allt på ett spa med dämpad belysning och meditativ musik där man inte kan bete sig hur som helst. Sören och Susanne fick inte riktigt till "boneless chicken"-posen man annars brukar anta på spa, se bild. Men efter 15 minuter var vi alla fem mjukare och nöjdare och bara 18 skr fattigare. Vad fiskarna lever av i sin naturliga miljö undvek vi dock att spekulera i.

Moster Eva, vi har bokat en sittning för dig för att råda bot på din spiggfobi när ni kommer. De kunde ordna spännband.

Färgklick i betongen

Imorse när Ethel läste tidningen ute kom en sunbird, kolibrins asiatiska släkting, fladdrande som en knallröd miniatyrhelikopter, sög lite nektar och fortsatte bort mot Surdiman, Jakartas skyskrapetäta business district, tydligen inte intresserad av att bygga bo trots Ethels holkliknande uppsyn. Den kanske var sen till något viktigt möte. När man befinner sig mitt i Jakarta är svårt att tro att det faktiskt finns en djungel där ute.

http://kingfisher.clubsnap.org/gallery/albums/album03/25203_G.jpg

Välfönad till Valborg

För vara fin till Valborg gick Ethel till frisören. Hon röstar nu för att även svenska frisörer ska ha massagefåtöljer vid hårtvättsstationen (där även hårbotten blev masserad av en schampooneringsdam) och att 45 min hårföning ingår (så blankfönad har hon aldrig varit förut, se bild). Bilden av skönhetsbehandlingar i Indonesien är inte att skönhet är fåfänga utan att yttre skönhet speglar inre välbefinnande. Därför utgör spa- och skönhetskulturen så stor del av samhället. Fast lite trist är det att skönhet ofta är lika med vit hy. Jakarta Post gjorde nyss en undersökning av hudcremer. Resultatet? 78 av 83 cremer innehöll blekmedel. Att gå till frisören gav i alla fall en bra distraktion från alla nyhetssändningar och tidningar om flu babi som svininfluensan heter här, och som förmörkar vår vardag.

Sören står nu och värmer upp inför vårsången han ska sjunga för familjen och sedan ska vi fira med jordgubbar och grädde. Imorgon, 1:a maj, väntar vanlig arbetsdag igen.

Creme Bath

En av de många indonesiska må-bra-behandlingarna är creme bath. Om man skulle fantisera ihop en drömbehandling så är det sannolikt att den skulle likna just creme bath. En halvliters burk hårinpackning masseras in i hårbotten och medan den verkar masseras axlar och nacke.

Ethel bestämde sig en måndag utan något inplanerat att prova och köpte ett paket med manikyr, pedikyr, creme bath och hårföning för 80 skr. Inget för dig, Theo som är sjukligt håröm. Men för oss andra innebär det 1½ timmes konstant gåshud, och man vet inte vad man ska koncentrera sig på för att njuta som mest - tår, fingrar eller skalle. Det enda som hade kunnat göra denna behandling än mer utomjordisk är om man samtidigt hade legat i ett bollhav.

Barnen var inte lika imponerade av den nya mamman som sedan hämtade dem i skolan. De föredrar en som går upprätt istället för att sladdrigt hasa fram av avslappning, och en med normalstor skalle istället för den uppfönade hövolm som denna mamma hade.