Fredagsbetraktelser

En timme innan barnen skulle hämtas från skolan öppnade sig himlen och hade vi inte upplevt ett tropiskt regn innan så fick vi göra det nu. Det blixtrade, skrällde och vräkte ner i en timme. Ethel fick ta en taxi istället för den dagliga promenaden till skolan. Samtidigt var fredagsbönen slut och ur moskéerna strömmade män i saronger (det går inte att be i byxor, och ja, det är en myt att det är för att Muhammed ska återfödas av en man). Det var en kul syn att se horder av män springandes genom skyfallet med sarongens nedre fåll upphållen i ena näven. Det roliga var att varenda en hade ett brett leende på läpparna så de hade antagligen lika kul som betraktaren.

Ankomsten till skolan blev tidigare än vanligt och barnen hade inte slutat för dagen ännu. Eftersom den sista tredjedelen av läsåret nu börjat ägnas en stor del av undervisningen åt repetitioner inför avslutningshowen. Rektor Mr Ian var i full fart med att koreografera tiotalet 7-åringar att ta rätt danssteg samtidigt som de skulle spela en melodi på blockflöjt. Det lät ganska jazzigt (om det var meningen att vara en jazzlåt framgick inte riktigt). 7-årsgruppen avlöstes av Karl Einars grupp som körde sitt nummer, en sång och dans om "Respect". Karl Einar dansar med vackra Veronica och dansen slutar med att alla danspar ger sin partner en kram. Karl Einar vägrade förstås men efter påtryckning från fröken och klasskompisar kastade han sig om halsen på Veronica och sprang sedan snabbt därifrån med blossande kinder.  

När vi kom ut från skolan sken solen igen och ännu en vanlig arbetsvecka i Jakarta gick mot sitt slut.