Strange Fruit

Vi håller på att beta av fruktutbudet. Testpanelen har enats om att bananerna hittills får högsta betyget. Det finns flera olika slags bananer men alla är de sötare och smaskigare än de som rest hela vägen till Sverige. Andra frukter vi känner igen från Sverige är mangosteen, som säljs för 13 kr styck hemma men kostar i princip ingenting här (till skillnad från äpplen som är ganska dyra trots att de inte är importerade). Den som vill ha spetskunskap kan lära sig att rambutan, den rosa håriga lilla bollen som också sälj dyrt på ICA, betyder just "hårig frukt"och kommer ursprungligen från Indonesien.

Physalis, i sina tunna pappersfodral, har vi inte hittat, men enligt mosters filipinska väninna växer de på Filippinerna där de inte anses ätbara överhuvudtaget (så om Sverige kunde hitta ett land som var villiga att äta maskrosor skulle stadsskulden bli ett minne blott).

Vi har äntligen prövat durian, som man ibland ser på förbudsskyltar på hotell i Sydostasien. Anledningen är att dess krämiga inre luktar Gorgonzola (men smakar söt mango med en ostig touch). Ingen mer än Ethel ville smaka och till slut slängde vi resterna. Nästa dag gjorde Mami en grundlig storstädningen av kylskåpet vilket vi uppskattade.

Trots det passande namnet snakeskin fruit (bilder) är den en riktigt god frukt som är som ett äpple i konsistensen men smakar milt av ananas. Den var svår att fota i helbild men resultatet blev ytterligare en strange fruit. Skaftet ser bekant ut.