Nya pyjamasar till år 2011

Ofta är det svårt att hitta tillräckligt stora kläder till oss vuxna. Även barnen brukar få köpa två storlekar större än de annars har. Men ibland blir det fel ändå.

Välfönad till Valborg

För vara fin till Valborg gick Ethel till frisören. Hon röstar nu för att även svenska frisörer ska ha massagefåtöljer vid hårtvättsstationen (där även hårbotten blev masserad av en schampooneringsdam) och att 45 min hårföning ingår (så blankfönad har hon aldrig varit förut, se bild). Bilden av skönhetsbehandlingar i Indonesien är inte att skönhet är fåfänga utan att yttre skönhet speglar inre välbefinnande. Därför utgör spa- och skönhetskulturen så stor del av samhället. Fast lite trist är det att skönhet ofta är lika med vit hy. Jakarta Post gjorde nyss en undersökning av hudcremer. Resultatet? 78 av 83 cremer innehöll blekmedel. Att gå till frisören gav i alla fall en bra distraktion från alla nyhetssändningar och tidningar om flu babi som svininfluensan heter här, och som förmörkar vår vardag.

Sören står nu och värmer upp inför vårsången han ska sjunga för familjen och sedan ska vi fira med jordgubbar och grädde. Imorgon, 1:a maj, väntar vanlig arbetsdag igen.

Hantverksmässa

Vi har inte bara spelat Wii hela helgen, vi har också varit kulturella och gått på Inacraft 2009, den årliga hantverksmässan med utställare från hela indonesiens övärld representerade. Man kunde i princip köpa allt slags hantverk där, men vi nischade oss på keramikplattor att pryda stugan i Branseröd. Som tur var var vi tidigt ute och vid lunchtid då mässhallarna var knökfulla blev vi varse att vi bor i en 9-miljonersstad. Det tog en kvart bara att försöka ta sig ut.

Wii!!

Vårt besök på Ratu Plaza, elektronikparadiset för alla utlänningar, gav mersmak och Sören kom till helgen hem med en Wii. (Som förklaring till moster, som för några veckor sedan försökte köpa ett Donkey-Kongspel på en leksaksaffär i Luleå, alltså inte på en 70-talsantikaffär där det varit mer troligt att det funnits, kan vi förklara att Wii är en spelkonsoll där man kan sätta in olika slags spel och styr med handkontroller som känner av hur man rör dem.) Ethel hade önskat sig spelet Fit där man helt enkelt gympar på en balansplatta som känner av kroppens rörelser. Och ja, hon är övertygad om att hon kommer att bli riktigt vältränad av att köra backhhoppning och annat framför TV:n.

Barnen har fått ett djurspel där de ska uppfostra och lära schimpanser trick. Spelet Cooking Mama där man ska knåda kakdeg eller hacka lök har vi också spelat flitigt under helgen för det känns lite pinsamt inför hemhjälpen Mami om hon ser oss leka hushåll.

Varje spel kostar ca 10 skr så vi har fortfarande inte hunnit beta oss igenom hela kassen vi köpt.

Att tjäna sitt levebröd

Det är ytterst sällan vi har sett tiggare i Jakarta. Det finns ibland några barn vid ett trafikljus i centrala stan - vilket är extra jobbigt att se när man själv sitter i en taxi med våra egna barn, två helt olika världar möts med bara en vindruta emellan. En hade tur, en hade inte lika tur i världslotteriet. Men faktum är att man stöter på många gånger fler tiggare en vanlig dag i Göteborg. Det betyder ju naturligtvis inte att det inte finns fattiga människor här. Men indonesierna är fantastiskt duktiga på att hitta någon form av försörjning, även om det inte ger mer än någon krona per dag. Och med tanke på att det i snitt är 30
0 sökande per jobbtillfälle i Jakarta gäller det att vara uppfinningsrik.


Längs vägen till skolan ser man exempel på detta. Idag såg vi en man med en urgammal symaskin på en kärra som stod och sydde på gatan åt kunder i husen han passerade. Han hade faktiskt gott om kunder verkade det som. Runt nästa hörn satt en man med tjugotalet plastpåsar med guldfiskar i, och som tur var låg alla påsar i skuggan av ett träd. Även han hade tjänat en slant för senare mötte vi en pojke komma cyklande med två påsar. Det här är alltså inga livligt trafikerade gator, utan sådana avsides gränder som inte ens Hemglassbilen skulle trafikera i Sverige, men ändå verkar det som om de får sålt lite grann. En dag satt det en försäljare av vita kaniner mer strategiskt placerad precis vid grinden till skolan, men han blev nog bortmotad av vakterna eftersom han inte har synts till sedan dess.


Om däremot mannen med symaskinen på kärran hade haft tur nog att födas i Saudiarabien hade han kunnat vara förmögen nu. Det kanske inte är en slump att nyheten om myten med rött kvicksilver i symaskiner har fått en helsida i Jakarta Post, och om inte svenska medier har rapporterat detta så kan ni läsa om den här:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7999168.stm



I korta drag går ryktet att gamla sysmakiner innehålller världens dyraste ämne , rött kvicksilver (förutsatt att rött kvicksilver verkligen existerar och inte är en myt i sig, typ kryptonit). Om man håller en mobiltelefon vid nålen och mottagningen avbryts är det ett tecken på att maskinen innehåller ämnet. Gamla Singer från 60-talet säljs för $ 40 000 eftersom rött kvicksilver kan hjälpa till att hitta både gömda skatter, tillverka atombomber eller ge ägaren tur och förmögenhet.


Nedan en bild på ännu en skräddare, inte mannen med kärran, utan en tillräckligt välbärgad för att ha en egen liten lokal, men med två gamla maskiner.

Lätt fånget...

En timme efter förra inlägget publicerades flöt delar av de plantor som "det liksom inte var någon sport att få upp" iväg i den lokala översvämning som uppstod i vår trädgård pga att en brunn var igensatt. Så kan det gå.

Men gourmetbullarna blev bra.

Konstgjorda vårkänslor

Tack alla ni som skickar vårbilder. Är det något som vi saknar (förutom sojakorv) är det våren och årstidsväxlingar. Vi är överens om att det skulle vara svårt att bo permanent på ett ställe utan fyra årsider (och utan sojakorv). Sören har följt krokusarnas utbredning bland läsarnas vårbilder i GP:s nätupplaga, och Ethel fortsätter plantera frön. Men det är ju liksom ingen sport när allt man planterar kommer upp direkt och sedan växer likt trifider (allt utom vallmo, men det kanske inte är så konstigt eftersom den heter sibirsik vallmo och säkert inte är så lätt att lura att detta är en sibirisk sommar när temperaturväxlingarna på ett dygn som mest är 27 -33 grader. Fröna har dock fått en andra chans efter en köldbehandling i frysen på två veckor så nu är det bäst för dem att de skärper sig.) Inte heller blir det någon riktig utmaning när snittblommor kostar en spottstyver att köpa, som orkidéerna ovan för 7,50 skr.

Men å andra sidan, vi har också sett att fästinginvationen redan börjat, och att se mördarsniglarna äta upp alla små växter man slitit med att få upp är något vi gärna är utan. Dessutom är gourmetbullar lika gott som sojakorv, så vi ska faktiskt ta och göra en rejäl sats alldeles nu på direkten.

Till sist visar våra egna små krokus upp vårens badmode (ja, de har valt färg själva...)

Creme Bath

En av de många indonesiska må-bra-behandlingarna är creme bath. Om man skulle fantisera ihop en drömbehandling så är det sannolikt att den skulle likna just creme bath. En halvliters burk hårinpackning masseras in i hårbotten och medan den verkar masseras axlar och nacke.

Ethel bestämde sig en måndag utan något inplanerat att prova och köpte ett paket med manikyr, pedikyr, creme bath och hårföning för 80 skr. Inget för dig, Theo som är sjukligt håröm. Men för oss andra innebär det 1½ timmes konstant gåshud, och man vet inte vad man ska koncentrera sig på för att njuta som mest - tår, fingrar eller skalle. Det enda som hade kunnat göra denna behandling än mer utomjordisk är om man samtidigt hade legat i ett bollhav.

Barnen var inte lika imponerade av den nya mamman som sedan hämtade dem i skolan. De föredrar en som går upprätt istället för att sladdrigt hasa fram av avslappning, och en med normalstor skalle istället för den uppfönade hövolm som denna mamma hade.

Hitlerkatten

En av våra kattgrannar, Hitlerkatten, med mustasch och snedlugg. Om det verkligen är en reinkaranation av Adolf har han kommit rätt plats enligt en lista publicerad i Jakarta Post. Där är Jakarta utsedd till världens näst sämsta stad för utlänningar att bo i. Bara Lagos, Nigeria var värre. För hela listan, se länken nedan. Men vi trivs här!
http://images.businessweek.com/ss/09/03/0304_difficult_cities/2.htm

Död gecko

Svea kom inrusande efter att ha upptäckt en ödla i nöd. Hon var osäker på om den bara var avsvimmad eller död. Döm själv efter att ha tittat på bilden. I bakgrunden skymtar vad Svea trodde var ödlans hjärnan och även trolig dödsorsak.

Ödlorna håller huset fritt från småkryp, som mygg och myror, och kallas också house lizard. Mjölbaggarna verkar de inte vara så pigga på tyvärr eftersom vi har fått slänga både lasagneplattor och makaroner som haft äckliga hyresgäster i förpackningen.

Dessa småödlor låter mer tjirp tjirp, inte som den större varianten av geckoödlor som vi hade på Bali, och enligt Wikipedia:

som revirrop upprepar ett ljud som låter som geh-kåååå, geh-kåååå, geh-kååå, cirka tre gånger med jämna mellanrum. Man har all anledning att respektera denna varning, eftersom ett bett av en tokaygecko är mycket kraftigt och synnerligen smärtsamt, och det är svårt att få en tokaygecko att släppa taget. På grund avkäkmusklernas starka sammandragning sänks ofta ögonen in i huvudet i samband med bettet. Det finns två sätt att få en tokaygecko att släppa taget med sina käkar: att häva upp den, eller hålla kroppsdelen med tokaygeckon under vatten.

Tur att vi har både Swiss Army knife och pool nära.

The Pirate Bay Warehouse

Idag har vi varit på Ratu Plaza och shoppat film. Trots att vi har hur många tv-kanaler som helst hemma är det sällan något intressant att titta på. Därför har vi i stället köpt på oss ett rejält lager med film. På Ratu Plaza finns ett helt vångingsplan med film och tv-serier på dvd för 5 kr st och var 10:e gratis. Ok, det är inga originalfilmer vi talar men det är liksom omöjligt att låta bli att köpa. Grannen som är fan av TV-serien House köpte hela senaste säsongens avsnitt långt innan de sändes i USA!

Lollipop, Senayan City

Ännu ett lekland, Lollipop i Senayan City, denna gång med grannen och klasskompisen Gabriela. Barnen hade tokroliga språkövningar i bilen, ett hopkok av svenskspanskengelska.



Tyvärr upptäckte barnen även hur sockervadd egentligen smakar - inte alls som föräldrarna bedyrat.













Klara...

...färdiga...

...gå!

Bali: fullmåne

Första dagen på stranden fick vi se en vacker hinduistisk ceremoni av en grupp vit- och guldklädda balineser. Eftersom Bali till skillnad från muslimska Java är en hinduistisk ö och dessutom turistparadis tänkte Ethel att nästa dag samma tid ska jag med kameran för att fota detta. Vad hon inte visste men nu vet var att hon lär få vänta tio år i så fall eftersom ceremonin var en del av firandet av fullmånen, en speciell fullmåne denna gång enligt den balinesiska kalendern, och som bara inträffar vart tionde år.

Att det var denna speciella "tionde fullmånen" som den kallas märktes även på andra sätt, dels för att alla pratade om den och dels för att för oss underliga figurer dök upp, som en Sai Baba-liknande man och hans helt vitklädda långa följe som kom vandrande i tystnad längs stranden och var borta lika snabbt som de dök upp.

Vad ovan nämnda följe tyckte om den ännu underligare figuren i månljuset (bild tre) kan man bara ana sig till. Ska plugga in reglagen för blixten bättre till nästa nattfotografering...

Bali: ännu mer god mat...

En kock kikar på havet efter att ha serverat oss ännu en välsmakande måltid.

Bali: Sarong, skönhetsvård och salta bad

Barnen fick nya saronger och var nöjda tills Svea såg att man kunde få manikyr (se bild 1:Svea nöjd och bild 2: Svea missnöjd). Det går ju inte att gå omkring med ett barn som ser ut sådär så det slutade med att Svea fick barnmanikyr med rosa blommor målade med nagellack och Karl Einar fick delfiner (den lille biologen konstaterade direkt efteråt att det där inte var några delfiner utan späckhuggare, men han var nöjd ändå).

Karl Einar slog sitt gamla badrekord på 130 min och låg i havet i tre timmar glatt sjungande barnpsalmer som "Hosianna Davids son, Jesus kommer, Jesus kommer!" påsken till ära medan vågorna knådade honom fram och tillbaka i vattenbrynet. Dags att köpa nya badkläder efter den sandpeelingen.

Underbara Bali

Bali kan inte beskrivas med andra ord än underbart. Redan efter några timmar konstaterade Svea att här ville hon bo (och det har hon inte sagt om andra ställen än Leos Lekland i Luleå och trädkojan hos kompisarna Embla och Vera i Lidköping).

Sanur var precis så lugnt som bilderna på hotellets hemsida lovade. Blommor över allt och rökelse doftade från hinduiska altare. Fantastiska trädgårdsrum där växter, vatten och byggnader går ihop och som får alla som tyckte Trazan och Banarnes träkoja var det fränaste man sett att tappa andan.

Av en van Baliresenär och tillika nära släkting fick vi frågan om vi överhuvudtaget inte lämnade hotellområdet!?! Utan att skämmas kan vi svara: nästan inte, vår värld sträckte sig inte längre än hotellens standpromenad. Ser oss omkring, det sparar vi till nästa gång. För vi kommer tillbaka.

GLAD PÅSK!

Bali nästa!

Nu drar vi till Bali för att fira påsk. Vi bor i Sanur, även kallat snore (snark) för att det är så lugnt. Inget Kota Beach eller Sari Club för oss med tanke på att vår läggtid pendlar mellan 20.45 och 21.30 som senast. Vi har ännu inte slagit rekordet från påsken 2001 i Skåne då vi somnade före kl 18 (då vaknade vi å andra sidan kl 05 och tvingades skippa den redan betalda hotellfrukosten som öppnade först kl 08, men det var det värt när vi alldeles ensamma fick promenera vid Ale Stenar halv 7 denna aprilmorgon). Pensionärsparet som figurerar på så gott som samtliga bilder i länken nedan fick oss att känna att this is the place!

http://www.innasindhubeach.com/

Glad påsk!

Banjir & macet

Banjir och macet. Två viktiga glosor. Översvämning och trafikstockning. Igår var det båda och vår stadsdel Kemang blev en isolerad ö. Det började åska redan före lunch och när barnen skulle hämtas klockan 13 hade bäcken bredvid skolan stigit med 1,5 m och förvandlat allt till en stor sjö. Taxichauffören vågade först inte köra, men sedan tryckte han gasen i botten och Toyotan plöjde likt en racerbåt genom vattnet. Nu förstår vi varför så många männiksor här envisas med att köpa stora höga stadsjeepar.

När vi kom hem var Mami stressade för hennes hus hade blivit totalt översvämmat och hon berättade att sovmadrasserna låg och flöt i midjehöjd.

För Sören brukar det ta 15 min att ta sig hem från jobbet men denna gång tog det drygt två timmar. Taxin provade tre olika avfarter till Kemang men alla var avspärrade pga översvämningar så till slut hoppade han ur taxin och gick. Nu förstår vi också varför alla har capribyxor och gummisandaler.

Helgens trip till blomstermarknaden får nog göras om snart för efter gårdagens regn är det tyvärr inte många blommor kvar på Afrikas blåa lilja som Svea luktar på på bilden. 

Strange Fruit

Vi håller på att beta av fruktutbudet. Testpanelen har enats om att bananerna hittills får högsta betyget. Det finns flera olika slags bananer men alla är de sötare och smaskigare än de som rest hela vägen till Sverige. Andra frukter vi känner igen från Sverige är mangosteen, som säljs för 13 kr styck hemma men kostar i princip ingenting här (till skillnad från äpplen som är ganska dyra trots att de inte är importerade). Den som vill ha spetskunskap kan lära sig att rambutan, den rosa håriga lilla bollen som också sälj dyrt på ICA, betyder just "hårig frukt"och kommer ursprungligen från Indonesien.

Physalis, i sina tunna pappersfodral, har vi inte hittat, men enligt mosters filipinska väninna växer de på Filippinerna där de inte anses ätbara överhuvudtaget (så om Sverige kunde hitta ett land som var villiga att äta maskrosor skulle stadsskulden bli ett minne blott).

Vi har äntligen prövat durian, som man ibland ser på förbudsskyltar på hotell i Sydostasien. Anledningen är att dess krämiga inre luktar Gorgonzola (men smakar söt mango med en ostig touch). Ingen mer än Ethel ville smaka och till slut slängde vi resterna. Nästa dag gjorde Mami en grundlig storstädningen av kylskåpet vilket vi uppskattade.

Trots det passande namnet snakeskin fruit (bilder) är den en riktigt god frukt som är som ett äpple i konsistensen men smakar milt av ananas. Den var svår att fota i helbild men resultatet blev ytterligare en strange fruit. Skaftet ser bekant ut.

Den skyldiges min

Efter dagens frukost gick Svea in med sin tallrik till köket. Sedan blev hon kvar där. Övriga i famlijen satt kvar vid frukostbordet och tänkte inte mera på det. Efter en stund utropar Ethel: -"Nu har Svea varit i köket väldigt länge och det är alldeles för tyst." Som bilden visar hade Svea klättrat upp på bänken och avslöjat familjens godisgömma.