Midsommar redan!

Midsommar inföll i år den 30 maj enligt svenskklubben eftersom de flesta utlandssvenskar åker iväg till Sverige på semester snart. Själva planerar vi eftersom vi bara är här på drygt ett års uppdrag att åka till vintern i Nya Zeeland i juli. Midsommarfirandet blev fantastiskt roligt med ett trettiotal svenskar och midsommarstång, små grodorna, färskpotatis, sill, knäckebröd, jordgubbar och Ahlgrens Bilar till barnens förtjusning. 

Examensdräkt

Nyutexaminerad Karl Einar från Prep-1!

Skolavslutningsshow

Efter att ha övat intensivt sista tredjedelen av läsåret var det nu dags för den stora tvåtimmars avslutningsshowen för skolan. Kamerablixten nådde tyvärr inte fram för att ge rättvisa åt alla de nummer med traditionella indonesiska kläder eller finkläder med långklänning alternativt skjorta, slips och glitterplommonstop. På översta bilden syns Karl Einar längst till höger med fjädermundering i ett nummer med en sång på mandarin och på nästa bild ser ni Svea i   javanesisk dräkt med bambuinstrumentet angklung. För att höra angklung kan ni klicka på filmen nedan (Svea syns längst till vänster i slutet av filmen).

Kalasdags

Två barnkalas avklarade. Ett med Tingelingtema och ett Princess Swimming Party. Barnen var i gasen hela tiden och utmattade medföljande förälder börjar funder på att skaffa nanny som så många andra. Riktigt lyckade kalas med trollkarl som trollar fram eldar, vita duvor och kaniner (och trollstaven förvandlas också till en fluffig gosedjursboaorm varpå barnen skriker skriker av skräckblandad förtjusning medan ett ansvarstagande barn ställer sig upp och vrålar ännu högre "Calm down! It's fake!").  

Origami och tidsbrist

Ethel hade i uppgift att köpa två födelsedagspresenter idag. Det tog halva dagen. Problemet är att leksaksaffäreren är uppdelade efter "märken", så man måste veta om man vill ha en Dora-, Tingeling-, Barbie-, Strawberry Shortcake- eller Spidermanprodukt. Ethel ville inte köpa någon av dessa utan en i sina ögon BRA present och gick till bokavdelningen. Många av böckerna innehöll antingen klippdockor med klistermärkes-set eller enbart bilder från filmen om boken var filmatiserad. Det blev till slut två halvtaskiga presenter men paketen var fina. Det tog tio minuter i inslagningsdisken eftersom paketen slogs in origami-inspirerat. 

Scrapbooking må vara populärt i Sverige nu men origami är grejen här. Varje pappershandel säljer origiamiset och det finns gott om specialiserade origamibutiker. I en butik vi var in i kunde man köpa origamipapper och anvisningar för att vika allt från Scooby Doo eller hamburgertallrik med pommes frites till en kopia av da Vincis Nattvarden. 

Detta är en späckad vecka med graduation fotografering för Karl Einar, tre barnkalas som vi varit tvungna att banta ner till två, skolavslutningsshow, kursstart i Bahasa Indonesia (indonesiska språket) för Sören och midsommarfirande i svenskklubben. Allt på fyra dagar. Puh. Man skulle kanske behöva tid för en avslappnande origamisession mellan varven...

Bali - Legongdans

På kvällen hann vi med att se på Legongdans som vi alla gillade. Den som vill höra den balinesiska gamelanmusiken kan klicka på filmen nedan.

(så länge tekniken bråkar finns det ingen film men vi jobbar på det)

Bali - snorkling

Ett hundratal meter ut i havet utanför Sanur ligger ett rev. Det går snorklingsturer ut till revet med båtar med glasbotten, vilket passade bra för barnen denna gång eftersom vattnet var ganska strömt och en timmes snorkling räckte även för oss vuxna. Tittar man riktigt noga kan man se fiskar på första bilden ovanför korallerna. Andra bilden är tydligare. Snorklingen var bra men Pramuka Island (se http://makananginsahlin.blogspot.com/2009/03/pramuka-island-snorkling.html  ) är fortfarande oöverträffad.

Bali - rundtur

Alla tillfrisknade lagom till vår andra Baliresa. Denna gång tog vi en rundtur med bil. Vi besökte två av Balis nästan 20 000 tempel. Det mest imponerande, Guning Kawi, troligen från 1000-talet och ett av Balis äldsta, nådde vi efter många trappsteg nedåt bland risterasser och templet var uthugget direkt ur klippan i bästa Indiana Jones-stil (bild 10, 11, Karl Einar i risfält bild 12). 

Kanske med Indiana Jones i bakhuvudet insisterade Sören på att vi skulle besöka Ubud Sacred Monkey Forest, trots att Ethel läst att aporna är närgångna och kan bitas. Eftersom barnen är rabiesvaccinerade enades vi om att gå in. Utanför grinden kunde man köpa bananer att mata aporna med. Vi han komma en meter innanför grinden när vi blev stormade av makaker så vi slängde bananerna och rusade genom parken. Halvvägs stod ett varningsanslag att man inte skulle gömma mat i kläderna eftersom aporna hittar den ändå. Vi hade uppskattat att få den informationen innan vi gick in. Sören hade tydligen inte blivit vis av skadan då han för femton år sedan snorklade och valde att ha med en banan som fiskmat - i badbyxorna. Makakerna ses på bild 4.

Vi gjorde också ett stopp på en kaffe- och chokladplantage (bild 7, 8). Det finaste kaffet framställds genom att ett mårddjur äter kaffebönorna, vilka jäser i magen för extra lyxig touch, och sedan använder man bajset till kaffet. Gott men dyrt med tanke på vad det var.

Vi hann också med den aktiva vulkanen Gunung Batur som anas i bakgrunden på bild 9, men eftersom vi inte gjorde någon kratertur var det inte mycket att se.

Sötsaker

När Sören kom hem från Lampung hade han med sig en pappkartong på 30x30x30 cm till Ethel från en av sina kollegor fylld med chokladdoppade bananbitar. Hon var fortfarande sjuk men blev mycket upplyft av att få sin första oleh-oleh, vilket närmast kan beskrivas som resepresent. Oleh-oleh är mycket viktigt i Indonesien, vilket märks för varje gång vi har flygit är det första som kommer på bagagebandet ett femtiotal kartonger med oleh-oleh. Alla flygplatser har flera oleh-oleh-butiker och varje gång man varit på resa köper man med sig ett antal kartonger till familj, vänner och kollegor. Varje region har sina speciella typer av oleh-oleh, de flesta med sött innehåll. 

På tal om sött så är det mesta snacks sött här. Längs gatorna kan man se snacksvagnar uppradade som säljer utspritsade söta skapelser som påminner om spettekaka och med tanke på mängden försäljare är det något de flesta äter dagligen (i och för sig är väl inte en svensk kafferast alltid så mycket nyttigare). Gränsen mellan vad vi tänker som sötsaker och "vanlig mat" är ibland oklar och igår bet Ethel i en muffins, som låg mitt bland bakelser, men upptäckte försent att det var kyckling i botten. Även chipsen har smaker som vi inte är vana vid - teriyaki-, sushi- och laxsmak är storsäljare. En av de mest kända indonesiska produkterna som däremot passar utmärkt till stek ris och finns att köpa på ICA i Sverige är ketcap manis, söt soja.

Lampung, Sumatra

Besöket i Lampung på södra Sumatra för några veckor sedan blev inte riktigt som Sören hade tänkt sig. Amöbamedicinen bestämde sig för att helt plötsligt sluta fungera och därför fick största delen av tiden tillbringas på hotelrummet nära toaletten. Sista dagen kunde dock programmet följas på något darriga ben i denna kuststad. 

Indonesien drabbas årligen av ett antal olika naturkatastrofer. Översvämmningar, jordras, jordbävningar, tsunamis och vulkanutbrott hör till livets realiteter här. Indonesien har flest aktiva vulkaner i världen, 129 stycken. En av de kanske mest kända katastroferna är vulkanen Krakataus utbrott 1883 när hela berget Krakatau spängdes bort. Smällen rapporterats ha hörts 460 mil bort, aska spreds 600 mil och en 40 m hög tsunami svepte längs kusterna och var mätbar ända till bort i Storbritannien. På översta bilden syns toppen av ett fyrhus som låg i närheten av Krakatao men som vid utbrottet slungades ända till Lampung där den nu beskådas som monument.

I Krakataus krater växte det så småning om upp en ny topp upp, Krakatau Anak (Karakataus barn), som de senaste månaderna ökat sin aktivitet och kastar ut stenar var sjätte minut. Myndigheten för minskande av vulkanisk och geografisk fara (jo, det finns en sådan kallad HPPGB) har utfärdat ett säkerhetsavstånd på några kilometer från vulkanen, men som en av världens mest kända vulkaner lockar den förstås till sig turister som trotsar föreskrifterna. Den lokala polisen förklarar enligt Jakarta Post att de antagligen inte förstår hur det känns att få en glödande sten på kroppen.

Svenskfika

Idag träffade vi för första gången andra svenska familjer på fika med kanelbullar och dajm. Trevligt och gott! Veghamburgaren på Burger King efteråt gick trögt för Svea - som annars gärna är stammis på Burger King - eftersom magen var full med bullar och dajm.

Akuten, avsnitt 2

Dags för fru Sahlin att besöka sjukhuset, men de hittade ingen amöba, så hon skickades hem med antibiotika istället.

Sören är på väg hem från sin första jobbresa som han pga amöban tillbringat på hotellrummet två dagar av tre. Medicinen har biverkningen att man sover oroligt med realistiska mardrömmar och vi får kanske isolera honom i eget sovrum så han inte får för sig att försöka strypa oss i sömnen. En nära släkting har ju halvt skrämt ihjäl sin fru en natt genom att tro att hon var en björn som behövde vrålas iväg, och vid ett annat tillfälle trott att hon var en volleyboll (i guldläge för smash).  

Barnen är tack och lov friska. Karl Einar hade fått beröm som bäst i klassen idag och eleverna hade applåderat och han fick ta fröken i hand. Vad det var han var bäst på har vi inte luskat ut, och egentligen gör det detsamma för vi är stolta även om det så var bäst på att prutta. Med förhoppning om att detta blir sista inlägget på ett tag som rör tarmar och deras förehavanden avslutas detta inlägg. Vi har trots allt klarat oss friska i tre månader vilket är över all förväntan!

Amöba!!!

Det var Ethels födelsedag på måndag men den överskuggades av att Sören låg sjuk hela dagen. Han blev illamående t o m av matlukt så ingen tårta kunde bakas eller ätas. Det regnade hela dagen och Ethel satt vid telefonen i två timmar för att konstant försöka komma fram till taxi (för den som tänker att det går att gå i ösregn kan vi informera om att nej, det går inte eftersom man inte ser hålen i gatan och därför förr eller senare ramlar ner i en kloak) till skolan och barnen kunde därför hämtas först en timme efter utsatt tid. Barnen var besvikna över att mamma kom och hälsade på henne med orden: hej mamma, kan du hämta oss så här sent varje dag för vi vill lära oss fler trolleritricks med miss Lanny. Ethel firade till slut ensam framför TV:n när alla andra somnat kl 19.45 med en frusen arraksboll på en gaffel som hon inte bedömde som ens värd att tina. 

Men, det trista var ju förstås inte en obemärkt födelsedag utan att Sören inte blev frisk. Idag åkte han iväg till sjukhuset. Pga av svininfluensan möttes han av munskyddsklädd personal som redan i dörren scannade av hans temperatur i pannan och örat, varpå han desinficerades med sprit och fick bedyra att han inte varit utomlands nyligen. Efter att han beskrivit sina bevär fick han en burk i handen utan explicita instruktioner, han tvekade lite då det kunde resultera i en generande situation om det helt enkelt inte var bajs de hade tänkt sig i burken, men lyckligtvis blev det rätt och diagnosen var amöbainfektion. Den som vill läsa mer om denna parasit kan googla det själv. Med sig på sin första jobbresa imorgon till Lampung, Sumatra har han nu packat amöbamedicin, illamåendemedicin mot amöbamedicinen och bakteriekultur, även denna som skydd mot medicinen. Klarar amöban mot all förmodan denna kur får vi anlita en dukun, en traditionell medicinman, en tradition som är högst levande här (den som vill fördjupa sig i indonesisk vidskepelse kan klicka på länken nedan, och notera punkten om att utdragna toalettbesök kan leda till att ansiktet åldras i förtid http://www.content4reprint.com/religion-and-spirituality/metaphysical/superstitions-of-indonesia.htm ) 

Söndagsbrunch på restaurang Kinara

Ett nytt söndagsnöje vi upptäckt är söndagsbrunch. Vi hade planerat att åka till en av Hotel Mulias fem restauranger som lär ha en fantastisk ostbuffé och chokladfontän men ändrade oss i sista stund till mer närbelägna indiska restaurangen Kinara. Ett mycket lyckat val. Brunchen med "free flow drinks" fick MVG även av barnen och det kändes skönt att se dem sleva i sig tre portioner av Kinaras special daal (linsgryta) som variation till deras ordinarie kost pasta, pizza eller pommes frites. Daalen är det är det bruna på bilden, som här inte gör maten rättvisa utan snarare associerar till nästa inläggs tema...

Äntligen en lekplats

Lekplatser här är liksom i många andra länder privata. Nu har vi äntligen hittat två utomhuslekplatser i närheten av var vi bor och idag provade vi den ena, Prefere 72 Playground. Det kostar drygt 50 skr att gå in men då får man å andra sidan en väl underhållen lekplats utan sönderrostade klätterställningar eller rutschkanor med stort hål i efter halva banan som vi råkat ut för. Här fanns förutom det vanliga kittet med klätterställningar osv även en fontänpark med vattensprutande platspalmer som svalkade barnen. Det behövdes i och för sig inte idag eftersom det kom regnskurar då och då. Fördelen med att leva i tropiskt klimat är att barnen kan leka även i regn utan att bli kalla. Regnet gav även en extra katapulteffekt som fick nervösa föräldrar att sätta teet i halsen. Skulle det nu ändå vara så att regnet hindrade från utomhuslek fanns det också ett inomhuslekland i anslutning till lekplatsen.

Nackdelen med lekland/lekplatser är att de ofta är stängda för privata födelsedagskalas. Idag är det lördag och det var givetvis bokat för kalas men som tur var var det ändå öppet för allmänheten. Födelsedagskalas är STORT här. Denna gång var det ett 1-årskalas med trevånings Mimmi-Pigg-tårta, ballonger i massor och inhyrd födelsedagsfotograf.

Sista bilden i kollaget föreställer en nanny. Arbetskraft här är billigt. Det märks överallt i samhället, även på denna lekplats där tiotalet personal ständigt sprang omkring och sopade upp ett löv som föll från mangoträdet eller torkade av gungor trots att det regnade. Barnflickor, både en och två i samma familj, är vanligt inte bara bland utlänningar utan även bland indonesier. Det är oftast de som är med barnen på lekland. Man skiljer dem från föräldrarna genom nanniesarnas speciella nannyuniform i ljusblått, mintgrönt eller ljusrosa som på bilden. Ofta står de med en mattallrik i handen och försöker hiva in en sked ris i de förbispringande barnen.

Personlig hälsning till kusinerna Isabell och Vendela som kikar på flygbiljetter

SNÄLLA KOM.

























ANNARS BLIR VI LEDSNA.

Indonesisk mat

Medan barnen lekte i lekparken satt föräldrarna läste. Ethels matintresse gjorde att hon mest läste restaurangens meny, även om hon hävdar att hon även kan läsa skönlitteratur. Idag beställde vi våra standardrätter; Nasi Goreng - stekt ris och Mie Goreng - stekta nudlar . Även om det inte är svårt att vara vegetarian i Indonesien kan det ibland vara svårt att vara 100% vegetarian. Ibland får man nämligen bara lite kött i en vegetarisk rätt (men den synen existerar ju även i Sverige eftersom vissa nära släktingar har försökt servera oss köttfärslimpa med blomkål med motiveringen att blomkålen gjorde den vegetarisk). Denna gång råkade lite kycklingsladder slinka i men det berodde nog på språkförbistring. Vi beställde även supergod friterad tofu med salt och chili. På menyn fanns det även friterad glass (!), men det får vi testa nästa gång.

Vi satt ute och åt under tak och regnet gav en skön svalka. En kattunge försökte gång på gång slinka in genom restaurangdörren. Till slut tog en servitör den i nackskinnet för att som vi trodde kasta iväg den men kastade istället in den i köket! Trots det var maten mycket god och fräsch, fast vi beställde ju å andra sidan inte friterad katt.

Happy Mother's Day!

Idag firade barnens skola Morsdag (som infaller på söndag) och alla mammor var välkomna till skolan för sånguppträdanden, lekar och förfriskingar. Det var första gången skolan hade Morsdagsfirande och det blev mycket lyckat, förutom smärre missöden som när ena laget i dragkampen bromsade så kraftigt i golvet att heltäckningsmattan släppte.

Karl Einar och Svea deltog med stram entusiasm i själva uppträdandet men deras mor var stolt som en tupp ändå.

Vardag

Det märks på frekevensen av nya blogginlägg att det börjar bli vardag för oss att vara här i Jakarta. Det blir allt färre saker som sticker ut, som är uppseendeväckande som känns spännande att berätta om. Det kanske handlar om att nu är smekmånaden över och tillvaron är ganska vanlig och bekant. Därmed inte sagt att vi har tråkigt utan snarare att vi har kommit in i en ny fas. Nästa vecka ska Sören resa till Sumatra - något som han ser fram emot. Veckan därpå, över Kristi Himmelsfärd tar hela familjen en efterlängtad tur till Bali igen.

Vädermässigt har det också skett en förändring. Det regnar allt mindre och när det väl regnar så sker det ofta på natten i stället för på eftermiddagen som tidigare. Det märks även att antalet myggor har ökat. Mindre regn ger fler myggor. Det kan tyckas konstigt men när det regnar mycket sköljs alla myggägg och larver bort hela tiden. Med mindre regn hinner de kläcka i lugn och ro. Svea inviger vårt nya myggnät på bilden.

För övrigt så verkar veckans snackis här i Indonesien vara att antikorruptionsministern är misstänkt för mord. Ryktet säger att det handlar om ett triangeldrama där en kvinnlig golfcaddy är en gemensam nämnare hos de båda männen, den misstänkte ministern och mordoffret. Som sagt, vardag, för att vara Indonesien.

Kast med litet barn