Djur i vårt hus

Första rundvandringen i huset bekantade vi oss med myror (som har en myrstig genom köket), en stor kackerlacka som låg och sprattlade på köksgolvet (inga kompisar till den har sedan dess synts till men Ethel vet att de finns där och plastar in all mat och lägger den helst i frysen dessutom) och en gekkoödla i föräldrasovrummet. Karl Einar var lite oroad över dessa djur första kvällen. Men nästa morgon hoppade han glatt upp och sa: "Mamma, igår var det jobbigt men idag är det lugnt". Och lugnt har det varit ända sedan dess.

Andra dagen hittade vi en gekko på baksidan av köksdörren. Den satt så snällt stilla att vi tog oss tid att noga studera den och barnen började tycka den var söt och ville döpa den. Efter ett tag såg Svea att svansen inte satt fast i kroppen och vi förklarade pedagogiskt att den kan tappa svansen om den har fastnat och att det kanske växer ut en ny. Och det var just vad som hade hänt. Ödlan hade fastnat i målarfärgen på den nymålade dörren, slitit av svansen och var nu stendöd.

Efter några dagar kom Joni, vaktmästaren, och presenterade sig och berättade att huset var fint nymålat. Apropå det bad Ethel honom att ta bort ödlan och pekade på dörren. Joni stirrade på den, ryggade tillbaka och skrek: "What is it?!!!!". (Så Karl Einars reaktion tidigare var kanske inte så udda?) Efter en stunds dividerande med Mami kom de ihop fram till att bända loss den med kniv. Det gjorde de också, inklusive en stor bit av färgen på den fint nymålade dörren.