First impressions last?

Första intrycket vid inflygningen över Jakartas hamn var en brinnande färja. Strax därpå en till. Följt av ännu en. När Ethel hade sett den tredje brinnande färjan insåg hon att detta troligen var hennes egna fördomar som tog form och att detta antagligen var oljeriggar.

Några minuter senare kom det andra intrycket. En hund satt på en fem meters grässträng mellan landningsbanorna, uppenbarligen helt döv eftersom den inte reagerade på jetmotorerna. De sitter alltså redan och väntar på mig, tänkte Ethel som innan avresan fått goda råd av vännen Susanneo m hur man ska försvara sig mot hundgäng.

Men nu, fem dagar senare, är det faktiskt den enda hund vi har sett. Dessutom har vi fått reda på att hundar enligt islam anses orena och följaktligen finns det inte så många. Vem vet, den kanske försökte fly landet?