Bara den som bott på ett ställe där matvaruaffärerna har en lätt sovjetisk touch, kan fullt förstå hur ett av vår resas största nöje var att vandra runt i en matvaruaffär. I och för sig kan vi få tag på det mesta i Jakarta, utom sojakorv och knäckebröd, men bara känslan av att kunna gå in på brödavdelningen och välja mellan ett 50-tal brödsorter (vad sägs om fullkorn med linfrön, lite mitt emellanfullkorn med sojabönskross, extra fullkorn med solrosfrön osv) jämfört med vitt bröd med socker eller lite ljusbrunt bröd med socker. Liknande upplevelse gav ostdisken, avdelningen för färsk pasta och chokladavdelningen. Men, det dröjde inte längre än tre dagar i Nya Zeeland förrän Sören erkände att han längtade efter Mie Goreng - stekta nudlar. Ethel erkände att hon fantiserat om Nasi Goreng extra pedas -stekt ris extra starkt. Så mitt i allt detta efterlängtade utbud satt vi två nördar och gjorde matlistor över vad vi skulle äta när vi kom till Bali.
Första bilden föreställer Sören när han två veckor senare verkligen kom till Bali.
På sista bilden kan ni notera att i den Nya Zeeländska matpyramiden ingår alkohol som ett livsnödvändigt näringsämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar