Vi tog den långa och långsamma östkustvägen Pacific Coast Highway över East Cape. Om man tänker Nya Zeeland som ett uppochnedvänt Italien körde vi alltså motsvarande runt "klacken" på stöveln.Vägen slingrar sig längs stranden, upp för bergsryggar och utsikten är lika förtjusande som förskräckande. På västra sidan av östkusten var stranden brant och svarta taggiga klippor bröt sönder vågorna. Små skyddade vikar förvandlades säkert till hemliga små badstränder sommartid, även om många stränder inte är badbara pga underströmmar, men vintertid var det vindpinade området helt öde (bild 1). På östra sidan av östkusten breder sandstränderna ut sig mellan de ljusa kalkstensklipporna (bild 2 och 3).
Maorikulturen är ytterst levande här och vi passerade flera vackert utsmyckade marae (möteshus) och kyrkor. Notera de två kyrkovärdarna i predikstolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar