Ännu mer tillträde förbjudet

Ifall vi föräldrar inte skulle respektera förra förbudsskylten har det nu dykt upp ytterligare en skylt på dörren till barnens rum. Tolkar vi den rätt föreställer den inte bara en röd, utan en svinröd djävul med eldsgaffel. Kan dessa förbudskyltar ha något att göra med dagboken som Karl Einar fick i födelsedagspresent? Han har skrivit i den varje dag och kastar hela tiden misstänksamma blickar när vi råkar passera för nära. Beteendet har vissa tonårsdrag, men det var inte 16 han fyllde utan bara 6.

Vi åker bajaj

Verklighetstrogen rekonstruktion av åktur med transportmedlet bajaj

En räd på tygmarknaden

Man blir lätt euforisk av att vara på tygmarknaden. Lite siffror för att illustrera:


antal kr per meter tyg = 12 och uppåt
antal sidentyger = 1 våning full
antal våningar i denna butik = 3
antal butiker på hela marknaden = minst 20
antal sysslolös personal i denna butik = 28 på bottenvåningen (se sista bilden)
antal meter tyg vi tänkte köpa = 2 m
antal meter tyg vi köpte = totalt 14 m

En dag under Ramadan

Man blir ju lite nyfiken när allt kretsar kring Ramadan. Vad är det egentligen? Ethel bestämde sig för att prova Ramadan Light under en dag och här är hennes berättelse.

Eftersom jag tillhör kristendomen ställde jag inte väckarkklockan på fyra till morgonbönen. Jag hade kollat upp att de som fastar är de som är vuxna, som inte är på resande fot, sjuka, gravida, ammande, menstruerande eller sinnessjuka. Eftersom jag redan missat morgonmålet som skulle intas kl 04.46, och eftersom jag kvalade in sådär på de ovanstående kriterierna bestämde jag mig också för att skippa fastan. Om jag inte hade ätit hade jag dessutom inte klarat av att uppfylla något av följande :

så länge solen är uppe ska jag

1. inte bli arg

2. inte ljuga

3. inte svära

4. inte röka eller dricka alkohol

5. ge allmosor

Klockan 9 på morgon gick strömmen enligt ett planerat elavbrott. Det gick bra men eftersom AC:n stängdes av var det lite varmt inomhus. Datorn går på batteri så jag satte på den för att kolla upp en adress på Hitta.se men insåg att modemet går på ström. Istället satte jag mig att brodera och jag höll glatt ut i värmen till kl 11.30 då jag planerat att värma på anspråkslösa rester till lunch. Vi har ju gasspis. Då upptäckte jag att gnistan som tänder gasen inte fungerade utan ström. I samma veva gör jag ett toalettbesök och inser att även pumpen till toaletten går på ström och jag just använt sista spolningen. Vid det här laget bryter jag mot nr 1. Jag tar en bajaj för att åka och äta någonstans men inser att plånboken nästan är tom. Detta hade kunnat vara en god lektion i att förstå hur det är att vara fattig, som ju är ett av fastans mål, men istället bryter jag mentalt mot nr 3. Därefter går jag raka vägen till bankomaten och in på en AC-restaurang. Eftersom man bara får stora sedlar i bankomaten och jag kommer att behöva växel till fler bajaj-turer ljuger jag på restaurangen och tvingar mig till hela deras växelkassa trots att jag kunnat betala med mina sista småsedlar. Därmed rök nr 2. För att väga upp detta misslyckande åker jag till posten för att skicka ett paket till en kollega som är expat i Prag som garanterat lever lika gott expat-liv som vi, men jag tyckte att det kunde räknas lite som allmosa.

Klockan 17.54 ikväll kommer jag att hoppa dadel-donuten och dadel-cappuccinon som ska bryta fastan jag aldrig följde. Däremot har jag under dagen tagit reda på att det är dadelns höga fiber- och proteinhalt som gör att den lämpar sig bra som första födan efter fastan. Säkert sockret också. Den anses dessutom skydda mot högt blodtryck, hjärtsjukdomar och cancer. Och skulle jag senare i kväll få för mig att dricka alkohol och sabba nr 4 så tar jag mig bara en dadel - för enligt folktro har dadeln också förmågan att ta bort berusning!

Ramadan fortsätter

Många indonesier hade fått ledigt de tre första dagarna av Ramadan och det märktes. Stan var öde eftersom de flesta åker hem, dvs bort från stan under ledigheter. All vår tidsplanering gick åt skogen eftersom vi anlände alldeles för tidigt överallt. Ett år beslutades det att folk skulle vara lediga hela Ramadan. Vi inser att vi själva är alldeles för välplanerade-kontrollfreaks-svenska för att fatta hur detta funkar. Det hade blivit mental härdsmälta om hela Sveriges befolkning plötsligt med någon dags varsel fick ledigt en extra månad. I och för sig upprepades inte denna ledighet året efter så det kanske säger en del om hur det hela utlöpte.

Nu, några dagar in i Ramadan märker man att allt håller ett lugnare tempo. Folk är trötta och tar en tupplur var de än befinner sig. Ethel fick sig en skräckrusch av de ben som stack ut ur ett toalettbås på ett av shopping mallen, men som visade sig vara en sovande toalettstäderska. Liknande rusch fick nog vår hemhjälp som börjar en timme tidigare under Ramadan, vilket Ethel inte visste, men numer sitter Ethel med stängd toalettdörr. Andra sätt man märker av Ramadan är att allt fler kvinnor bär slöja. Vår hemhjälp som i vanliga fall inte har slöja dök upp i en "Gucci-variant" med enorma diamanter på. Dadlar säljs överallt eftersom det rekommenderas att bryta fastan med dadlar i någon form. Vad sägs om Date Cappuccino eller Date O'Yummy Donut? Längs gatorna dukas långbord med plasttallrikar upp för att blixtsnabbt kunna sleva upp käk till alla hungriga när trumslagarna som markerar solens nedgång kl 17.56 paraderar och fastan bryts.

Titta gärna på bildspelet från GP nedan där tre av bilderna ger en bra bild av Jakarta.

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=452&a=513343

Tillträde förbjudet

I veckan fyller Karl Einar sex år. Tiden har gått alldeles för fort. Vi vuxna har inte hängt med när det enligt oss utmärkt pedagogiska Små Einsteins plötsligt blev "barnsligt" och man istället ska se på ungdomsserier som Halloween Town. Idag möttes vi också av en ny förbudsskylt på dörren till barnens rum.

Svea Späckhuggstämjare

203x168 cm späckhuggare har intagit vår pool. Svea tämjde den strax.

Svenska kex!

Ryktet går i Jakarta att Göteborgs kex och pepparkakor importerats av supermarketkedjan Ranch Market. Efter att ha hört det från flera olika håll åkte vi dit, och mycket riktigt, där fanns Annas pepparkakor (visserligen i udda smakerna mint, mandel och citron) och Brago. Vi köpte upp delar av lagret av Brago men Singoalla och Ballerina hade någon hunnit rensa före oss tyvärr.

Restauranger under Ramadan

Under Ramadan hänger de restauranger som är öppna upp specialsydda gardiner i fönstren för att inte läska de fastande. Vi var glada över att få sitta i det fördolda för det var först nu Sören upptäckte att hans fru hade gått omkring med blusen ut och in hela dagen.

Ramadan

Nu är det officiellt bestämt: Ramadan startar lördag den 22 augusti år 1428 (muslimsk kalender). In i det sista rådde det oenighet om när fastan skulle påbörjas och avslutas. De två största muslimska grupperna i Indonesien har olika sätt att fastställa detta på, den ena bygger på rukyah, dvs när man först kan se nymånen medan den andra utgår från hisab, astronomiska uträkningar. Ingen nymåne har ännu siktats vid något av de 29 observatorierna landet runt, men ministeriet för religiösa angelägenheter låter nu meddela att man enats om lördag. Men Indonesien är ett stort land, och det visade sig att på södra Sulawesi och västra Sumatra hade Ramadan börjat redan i torsdags.

Spännande start på terminen/vänskap?

Första skoldagen avlöpte utmärkt efter lite inledande nervositet. Efter skolan vågade barnen för första gången bjuda in grannens två flickor, och Svea blev så överlycklig att hon inte visste vad hon skulle ta sig till annat än att direkt ta dem med till Sörens garderob och visa upp hans kalsonger.

Flyga drake

Här åker vuxna inte bara rutschkana utan de flyger även drake. Att flyga drake är lika stort bland vuxna som barn och mästerskap i drakflygning hålls över hela Indonesien. Reglerna är samma som i boken Flyga drake, den som lyckas skära av motståndarens lina med sin egen vinner. Varje gång man tittar upp mot himlen ser man minst fyra fem stycken sväva högt uppe. Vi har nu äntligen lyckats få upp en om än bara några meter.

Tidigare försök har slutat med att Karl Einar skurit upp handen på tråden och Sveas reva på halsen fick huvudet att se ut som om det nyligen var hopsytt på kroppen. Rätt coolt om hon varit 15 och emo, men inte som 4,5-åring som inte söker statistroll i film som utspelar sig på barnhem.

Det finns många olika varianter av drakar, och vi har sett allt från en tremeters Patrik Stjärna dvs Svampbobs rosa kompis, till riktigt fina drakar som på den tredje bilden, fångad högt mot Balis himmel.

Vår drakes färd slutade på samma sätt som den en gång kommit i vår ägo: genom att fastna i grannens träd.

Asien siktar högt

Vi har länge funderat över vari tjusningen ligger att bygga höga hus i glas i Asien. Inte ett enda av de shoppingmall vi besökt har saknat glashissar eller glasräcken med fri sikt ut över avgrunder. Man ser ofta utlänningar som knäande stryker längs väggarna, degiga av svindeln, och vi själva är inga undantag.

Det senaste mallet vi besökte, FX Mall, föjer samma mönster. Första bilden visar utsikten från den vietnamesiska restaurangen där vi åt en delikat lunch, och den är ju hanterbar, men varför måste golvet man sitter på vara gjort av glas med siktdjup genom tre våningar? Vad är nästa steg, en genomskinlig flygplanskropp? Ni som avsaknar empati för detta problem kan ju bortse från inlägget och istället njuta av utsikten.

Atmostfear, FX Mall

...FX Mall med Atmostfear (fyndigt namn!) - världens längsta inomhusrutschbana från våning 7 till bottenplan. Denna vuxenattraktion har i vanliga fall en lång kö av kostymklädda medelålders män som tar sig en lunchrusch innan de återvänder till kontoret så vi passade på när alla indonesier var ute och firade nationaldagen.

Man måste ha skyddskläder, knäskydd, hjälm, vara över 12 år och fullt frisk (inte för att någon fullt frisk människa egentligen skulle välja att göra detta). Med andra ord, både Sören och Ethel åkte, även om Ethel hade svårt att gå fram till starten eftersom golvet var gjort av glas och man såg till våningen under. Det senare kan tyckas som en ologisk rädsla med tanke på att hon strax efter skulle lägga sig i ett genomskinligt rör med fallhöjd sju våningar, men det är väl just det som kännetecknar fobier...

Sörens färd våning 7-5 ser ni i filmen längst ner.

Ethels färd filmade inte Sören eftersom han låtsades att han inte kände kvinnan som till slut kom ut ur röret där vrålet förebådat hennes ankomst under de 10 sekunder åkturen tog. Övriga åkare fick applåder av publiken men Ethel möttes av gapskratt.

På länken nedan ser ni hela rutschbanan:
http://www.youtube.com/watch?v=co5sT4b4wd8

17 augusti - Indonesiens nationaldag

Redan för några veckor sedan började utsmyckningen av Jakarta med rödvita flaggor inför nationaldagen den 17 augusti. Bilden föreställer den pyntade grinden till vårt compound.

Nationaldagen är en helgdag med parader, uppträdanden och panjat pinang, dvs en upprest inoljad palmstam med vinster fastsatta högst upp. Den som lyckas klättra upp vinner allt från ett par sneakers till ett par bilnycklar, förstås med tillhörande bil.

Men vi passade på att besöka ett tack vare helgdagen folktomt shopping mall, som vi länge haft ögonen på, nämligen...

Kidzania igen

Ännu en dag på Kidzania, leklandet där barn får träna att vara vuxna goda samhällsmedborgare. Vi hade trevligt sällskap av en annan svensk familj och både riktiga vuxna och låtsasvuxna hade lika roligt som vid vårt förra besök ( http://makananginsahlin.blogspot.com/2009/06/kidzania.html ). Favoritjobbet var kakfabriken, tills de upptäckte att man kunde tjäna pengar på att dansa på disco. Framtidsplanerna just nu är att fort bli tonåringar för att tjäna miljoner på discodans. Läkarmottagningen, tandläkarpraktiken och mikrobiologiska labbet förblev utan besök. Såg i dagens DN att kinesiska föräldrar låter DNA-testa sina barn på sommarläger för att utröna vilka talanger de har. Kanske vore något för att se om det finns något anlag för discodans eller kakbak. Äta kakor vet vi redan att hela familjen är proffs på.

Trots att vi kom tidigt var entrén full av skolbarn, eftersom indonesiska barn går i skola även på lördagar. Bäst var att se dem röja runt i i sina lila skoluniformer till Michael Jacksons Billie Jean i discot.

God morgon!

Enligt Vårdguiden tar matspjälkningen 24 timmar, vilket nu har passerat. "Free at last!" utropar lättad Ethel och troligen också larverna.

...och vad sysslar ni med i Göteborg?!

Får konstiga rapporter från årets Kulturkalas i Göteborg...

Eva, vad gör du i vårt Nintendo Wii?

Idag när vi startade vårt Wii upptäcktes en ny Mii: moster Eva! Karl Einar hade i hemlighet suttit och skapat en läskigt lik avbild av moster.

Läs ej detta inlägg om ni redan har matfobi eller larvfobi

Vi åt lunch på ett av leklanden som har en riktigt smaskig nasi goreng. Ethel åt glatt tills hon upptäckte att den var full av makaronstora vitsvarta larver. Barnen blev mest upprörda av tanken på att deras mamma kanske hamnar i fängelse eftersom hon vägrade betala för maten.

Just nu sitter Ethel paralyserad och är extremt äcklad av innehållet i sin egen kropp. Funderade på att kräkas upp allt men vågar inte för då måste ju larverna passera munnen igen.

Utan att ha konverterat kommer Ethel i år att beakta Ramadan, och faktum är att den börjar redan idag. Och som hennes kära vän Anna upplyste henne om kan hon ju med gott samvete ligga lågt med proteinintaget framöver.

(detta inlägg kändes synnerligen skönt att skriva i tredje person)

Fastemånaden på ingång

Det märks att fastemånade Ramadan närmar sig (startar den 21 augusti). Restauranger börjar skylta med speciella öppettider och affärer tar in särskilda Eid Al-Fitr-produkter till festen när fastan är över. Senast såg vi Tobleronechoklad i speciellt omslag med moskéer på.

Även om de inte omfattas av den känner kanske myggen också av att fastemånaden är på G. Ethel måste ha sovit för nära myggnätet och imorse vaknade hon med 27 myggbett på högra sidan av kroppen. Denguefeberångest är bara förnamnet.

Åter till vardag

Det märks att semestern är slut och att alla expats börjar återvända till Jakarta, dels för att vårt bostads-compound inte är öde längre och dels för att vi stött på flera bekanta ute på stan. Senaste tillskottet i compoundet är en taxvalp som ena sekunden jagas av våra barn och nästa sekund kommer barnen skrikande med taxen efter sig. Exakt när maktförhållandet i jakten vänds har vi inte lyckats luska ut, men tillskottet är hur som helst positivt för nu kanske Mami får tillåtelse att städa undan barnens myrterrarier i gamla vattenflaskor som täcker entrén.

Nästa vecka börjar skolan. Båda barnen blir uppflyttade och Svea börjar i motsvarande förskoleklass och Karl Einar i riktiga skolan. Eftersom de var helt gröna inför riktigt skolarbete förra terminen bad fröknarna att vi skulle träna både matte, läsa och skriva hemma under sommaren. Igår kom vi på Karl Einar med att kika i facit i räkneboken. Vi trodde inte han förstod hur man läste facit och blev snopna, men blev ännu mer snopna när vi hörde hans motivering till att kolla i facit: Häxan Surtants mamma har faktiskt sagt att om man inte kan något ska man fuska!

Denna termin kommer barnen att börja i svenska skolan en timme i veckan för att träna att läsa och skriva med å, ä och ö också.

Igår var vi på barnens favorilekland Lollipop med en av Sveas klasskompisar. Denna gång vågade Svea också hoppa i trampolinen och efteråt frågade hon viskande om det syntes att håret stod rakt upp av vinddraget (fast frågan är om det inte var av fasa). Skruva ner volymen innan ni klickar på filmen för ljudet på lekland är tyvärr i samma nivå som trafikfilmen i tidigare inlägg.

Besök hos Nya Zeeländska Röda Korset

I Taupo passade Sören på att göra ett spontanbesök hos Nya Zeeländska Röda Korset. Precis som Svenska Röda Korset ägnar sig Nya Zeeländska Röda Korset bland annat åt second hand-försäljning. Butiken i Taupo är toppenfin och även rödakorstanterna som jobbar där.

Hos Röda Korset hittade barnen var sitt gosedjur och Sören och Rödakorstanterna bytte pins för glatta livet.

http://www.redcross.org.nz/

Hemma i Jakarta igen

Semestern var en riktg 10-poängare men alla var nöjda över att vara hemma i bullriga Jakarta igen, här ett smakprov på vardagstrafiken.

Bali - kremering

28 juli var tydligen ett bra datum för kremering. Rökpelarna stod höga längs stranden. Vår balinesiska vän Made berättade att hon skulle låta kremera sin farfar nästa år. Vi stelnade till i rädsla över att vi råkat få reda på för mycket och nu måste ingå i mordkomplotten tills hon förklarade att på Bali begraver man först den avlidne, dels i väntan på ett gynnsamt datum för kremering (siffersymboliken är ju mäktig i hela Asien), och dels för att hinna samla ihop tillräckligt med pengar. En standard masskremering kan kosta bortåt 15 000 skr.

Kremeringar visade sig vara en glad högtid eftersom sorgearbetet redan var avklarat och själva kremeringen möjliggör för den avlidne att komma vidare till nästa liv och i och med det samtidigt ge tur (läs pengar) till de som är med och offrar på kremeringen. Notera det passande motivet på hårdrocks-T-shirten på sista bilden.

Karl Einar var dock lite besviken över att han inte fick se skelettet. Vad som rör sig i hans huvud vill vi nog inte riktigt veta, men på natten väckte han sina föräldrar genom att sätta sig upp i sängen och vråla: TÄND ELDEN!!!

Bali - äntligen!

Sista semesterveckan på Bali: överaktiva barn dämpas lättast med paltkoma. DeCecco Pizza Napoli, Sanur, gör ett utmärkt jobb på alla sätt.

Före

Efter