Svea & Ödlis

Svea fick tag på en ödleunge inomhus som hon bar omkring på ända tills vi fick säga till henne att släppa ut den. Ödlan var då i sådant chocktillstånd att den desperat klamrade sig fast vid hennes finger när hon försökte skaka av den, vilket Svea givetvis tolkade som att ödlan trodde att hon var dens mamma (notera den moderliga blicken på bilderna). När hon väl bänt loss den och lämnat den i trädgården stannade den märkligt nog på samma ställe och stirrade in genom fönstret, ända tills Svea tassade ut och plockade upp den i smyg. Nu är den placerad på uppfarten där den skulle få sällskap av djuren på asfalten (det stora ögat till vänster är en ännu icke upptäckt livsform enligt Karl Einar som fortfarande inte är kvitt sin djuphavsfisksfascination).

Nåväl, hellre en tam ödla än den råtta som vi hört gnaga flera kvällar i rad nere i röret under diskhon. Med tanke på hur det låter bör den ha gnagt sig genom dikbänksplåten inom några dagar. Detta kommer säkert att sammatrfäffa med att Sören åker på jobbresa till Borneo på tisdag, men nu har även Ethel kört boxningsspelet på Wii och är laddad för fight när den sticker upp sitt råtttryne i köket.