Skoluniformerna är här!

Skoluniformerna är färdigsydda. Svea är överlycklig. Karl Einar är måttligt förtjust över att ha skjorta och shorts men han säger själv att han har bestämt sig för att inte tänka på vad han har på sig och istället tänka på vad han gör så att han gör rätt i skolan.

Pramuka Island - Sköldpaddor

På ön fanns också en sköldpaddsfarm. Barnen fick hålla både baby- och 2-årssköldpaddor och mata de riktigt stora sköldpaddorna med fisk. Ägaren stod med ciggen i ena handen och fiskade upp en hal sköldpadda som fjutt! flög ur handen på honom och klonk! rakt ner i cementgolvet. Han rafsade runt med handen i hinkar och drog upp mjuka sköldpaddsägg som han klämde ner i barnens händer. Barnen har tidigare i veckan fått varsit set med pingisracket och pingisboll och för att undvika missöden informerade vi dem snabbt om att det var ägg de höll i. (Undrar just varför det på en hylla bredvid stod burkar med formalin fyllda med trasiga ägg och döda småsköldpaddor?)

Pramuka Island - Smaklig måltid!

Maten, som ingick under hela vår vistelse på ön, var en riktig höjdare. Varje måltid bestod av 5-7 rätter och inte en enda gång fick vi samma rätt. Det var tofu i olika former - wokad, friterad eller stekt i olika såser, tempeh (också en sojaprodukt men men med hela bönor ihoppressade i ett block till skillnad från tofu) med olika smaksättniong, grönsaker och ägg i omelett, kokt, stekt, friterat och frukt i massor.

Karl Einar åt vid ett tillfälle ägg i chilisås, ögonen tårades och näsan rann men han utbrast lyckligt: "ÄNTLIGEN har jag smakat chili!".

Svea uppskattade nog servicen bättre än själva maten. Hon har numera vant sig vid uppmärksamheten hennes blonda hår väcker, och lät sig villigt bli buren på ryggen av bungalowägaren de tjugotal steg mellan bungalowen och middagsbordet i sanden, som någon slags halvgud. Föräldrarna börjar oroa sig över att ha skapat ett monster istället för det välartade barn vi kom hit med.

forts Snorkling

Pramuka Island - Snorkling

Pramuka Islands största turistattraktion är förtstås havet. Vi har snorklat, badat, snorklat och badat. Reven erbjöd den bästa snorklingen vi gjort, inte bara för att vi denna gång gled fram över korallerna med en 5- respektive 4-åring i handen, utan även för själva färgexplotionen i denna Disney-Pixar-värld med matchande firrar.


Ibland blev man innesluten av ett spiggtim som följde alla våra rörelser som en gigantisk barbapapa i silver. I nästa stund svischade tropiska fiskar i alla dess färger förbi, svarta sylvassa sjöborrar med neonfärgade prickar i mitten låg inkilade mellan korallernas svampliknande utväxter i både skivlings- och Karl Johansform, detta ihop med det knastrande ljud korallrev ger ifrån sig fick oss att undra om det kanske just var någon magisk svamp vi fått i oss till frukost.

Denna snorkling var en av få upplevelser som faktiskt var bättre än de färgförstärkta bilder man ser i resebroschyrer. Men när några barracudor och ett gäng svarta bläckfiskar kom glidande tyckte Ethel att det fick räcka med intryck, och vi styrde kosan mot en kritvit strand där vi åt lunch.

Pramuka Island

Vi har varit på vår första välförtjänta semester; Sören för att han har jobbat duktigt på sitt nya jobb i sex veckor, barnen för att de har klarat av engelskspråkig skola i tre veckor, och Ethel för att hon mår så bra av att ha just semester ;)

Cirka en mil norr om Jakarta ligger ögruppen Thousand Island, eller Pulau Seribu som de heter på indonesiska. De flesta av öarna är små nog att korsa på 5-10 min till fots. Öarna är bilfria och man kan inte tro att metropolen Jakarta ligger strax bortom horisonten.

Tempot är så

laid back det kan bli och vi fick i verkligheten uppleva det Indonesien Lonely Planets glassiga bilder ger med vinkande badande barn, hus i turkost, blått och gult med pergolor täckta av cerise bouganvillea. Smeden hamrade granne med tvätterskan som hängde sin tvätt på

taggtråd (!), fiskaren puttrade ut med sin gröna båt och slaktaren gjorde, ja, vad de nu gör med de gängliga stackars kycklingarna som sprang omkring. Ön hade bara elektricitet mellan kl 18 och 07 med undantag av högtalaren i moskén. Pramuka Island, ön vi bodde på, är en av de största med 200 hushåll.

Allt är nu inte så idylliskt som det verkar. En av baksidorna är att det är skräpigt. Öarna är på intet sätt nya som turistmål tack vare sin geografiska närhet till Jakarta, men har ändå enligt Sören ingen "turistomognad". Man kan också uttrycka det som Ethel "I helvete att jag betalar 400 000 rupies (280 skr) bara för att åka och bada". Det visade sig att det inte gick att bada på ön pga sjöborrar. Närmsta vita sandstrand såg man på grannön 200 meter bort. Båtresan med allmänna kommunikationer kostade indonesier 2,80 skr men varför vi inte kunde åka med den båten besvarades bara med det ständiga indonesiska leendet. Ännu surare blev vi när räkning på räkning dök upp, hamnavgift, öskatt, och droppen var när vi i efterhand debiterades för tre heldagars guide av vår guide M, en 20+ kille som hojade omkring på en BMX-cykel, och som den enda dag vi verkligen hade guide själv åkte till Jakarta och hade två tonåringar som stand-ins som mest lekte i snorkelvattnet och inte pratade engelska (fast det sista var av underordnad betydelse eftersom de när de inte lekte istället låg och sov på båten).

Men, för att inte göra detta inlägg allt för "neggo" så var detta ett skönt avbrott från Jakartas larm, och det var lika skönt att komma tillbaka hem, trots att det första alla våra näsor noterade när vi närmade oss Jakartas hamninlopp var vad också Sören leende sa: "Det luktar bajs".

Weekendplaner

Kommande långweekend kommer vi att tillbringa med betydligt beskedligare varelser än varaner. Valet föll på denna ö:

http://amazingindonesia.net/pramuka-island-home-of-the-hawksbill-turtle/

Fruktplockande man

Aftonbladet skriver idag om en olycka på ön Komodo.

Två komodovaraner dödade en man i östra Indonesien i måndags.
Mannen, som plockade frukt, föll ned från ett träd.
Grannen berättar att mannen blödde svårt från betten i händer, bål, ben och nacke.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4720110.ab

Full rulle hela dagen

Enligt skolans ordningsregler får pojkar inte ha långt (ovårdat) hår och eftersom Karl Einars hår växer som gräs var det dags för klippning igen, trots att han blev trimmad för bara sju veckor sedan.

Vi bokade tid på d'Katz, en mintgrön- och pastellfärgad barnsalong som serverar hela kitet: tecknad film, milkshake, pommes frites med chicken nuggets och en valfri leksak allt för 40 kr. Barnen satt som klistrade vid sina TV-skärmar.

På eftermiddagen provade vi ett nytt lekland, Bondies. Lite större och dyrare än vår favorit Tamani Kids, men exakt samma attraktioner som säkert alla andra lekland världen över. Barnen hade fullt sjå att rädda sig undan ett vilddjur som blev fixerad vid att jaga dem med ett fasansfullt vrål (se bild). Som vanligt när vi är ute dagtid kan man inte tro att vi befinner oss på jordens mest tättbefolkade område, vilket Java är. Det är helt öde. De enda andra gästerna här var vilddjuret och hans skötare.

Under de timmar som barnen lekte satt Ethel och skrev på sin bok, precis som alla andra friårslediga med litterära drömmar försöker göra. Det har inte gått så bra hittills, men denna gång kunde hon skylla på att barnstolarna i anslutning till leklandet i kombination med vilddjurets utfall gjorde att hon inte hittade rätt känsla. Därför är och förblir boken 0 (noll) sidor lång.

Orangutang

Komodovaran

Ragunan Zoo

Idag har vi varit på djurparken i Jakarta, Ragunan Zoo . Besöket var en överraskning på många sätt. Djurparken ligger nära där vi bor. Det tog oss bara en kvart att åka dit. Ragunan Zoo är verkligen en stor park - kanske den enda i Jakarta? Ett stort grönområde att ströva omkring i med olika djur utspridda här och var. Det som verkligen imponerade på oss var "ap-området" som i och för sig kostade en extra slant att gå in på. Där fanns det gorillor - som vi aldrig såg, gibbon, vrålapor och förstås orangutanger samt en massa andra apor. Precis som övriga parken var apområdet stort och grönt (därför såg vi aldrig gorillorna) . Det kändes som att gå omkring i en djungel och periodvis fick man gå i ett konstruerat grottsystem med utkiksgluggar här och var som gjorde det möjligt att spionera på orangutangerna i deras göromål. Det fanns också ett system med hängbroar och trädkojor som man kunde klättra upp i. Fast idag var de delvis avstängda - och kanske var det lika bra det för det såg rätt högt ut där uppe i trädtopparna och när Sören granskade lite närmre såg han några lösa räcken som hängde och dinglade.

Vi passade även på att kolla in Komodovaraner. Sören har redan varit på Komodo vid ett tidigare besök i Indonesien och Ethel skulle aldrig sätta sin fot på en ö full med drakar. Ethel blev väldigt förvånad över att det inte var elstängsel runt groparna där varanerna höll till. Ethel trodde att varanerna skulle stå och vänta på att få slita första bästa människa i stycken och glupskt svälja kroppsdelarna. I stället låg de stora reptilerna och kikade slött mot publiken och med jämna mellanrum åkte tungorna ut för att lukta. Fast magarna såg stora och runda ut - och vi vet inte vad som fanns inuti dem. Bisarrt nog hängde det en barnsandal i ett träd ovanför en av reptilbunkrarna...

Innan vi åkte hem gick vi in på barnens zoo som visade sig mest bestå av en lekplats med trasiga leksaker och några burfåglar och hästar. Till vår stora förvåning fick Svea då plötsligt för sig att hon ville rida. Något som hon aldrig tidigare har gjort. Rida fick hon göra och sedan åkte familjen hem trötta efter en skön dag. Och till djurparken lär vi återvända flera gånger - om inte annat bara för att få vara i ett grönområde och strosa omkring utan bilar och motorcyklar.

Spring Break!

Barnens skolutflykt till Bogor blev lyckad. De fick inte bara göra en leksak utan flera på leksaksfabriken. Karl Einar var förberedd och accepterade att leksakerna var könskvoterade och han fick måla tre småbilar och ett flygplan medan Svea fick måla tulpaner och en tusenfoting. Både barnen och föräldrarna i familjen Sahlin har fått vänja sig vid at det inte finns några könsneutrala barnkläder, och ytterst få könsneutrala leksaker. Ethel köpte tidigare en doktorsväska till barnen och fick frågan om den var till en flicka eller pojke. "Yes" hade hon lust att svara, men de hade bara flickdoktorsväskor kvar, och i den var alla instrument rosa. Största behållningen av skolutflykten var hur som helst för Svea att de fick se en film om orangutangungar och för Karl Einar att bussen körde förbi en vulkan.

Idag var sista skoldagen före vårlovet som sträcker sig hela nästa vecka. Båda barnen fick beröm av fröknarna för sitt skolarbete och föräldrarna höll på at spricka av stolthet. Sören sprang iväg och köpte varsitt set med barnorigami som belöning och med tanke på att de klarade även det är han nog beredd att anmäla dem till Mensa.

Under lovet hade vi planerat att åka till Bali, men eftersom det balinesiska nyåret, hinduiska nyepi, infaller under veckan och allt, t o m flygplatsen, är stängd fick vi tänka om. Firandet börjar med att alla onda andar skräms från ön med smällare och en parad av ogoh-ogoh-monster, http://ubudtebahouse.files.wordpress.com/2008/02/ogoh-ogoh_15.gif . Dagen därpå är det själva nyepi - tystnad - för att lura andarna att ön är övergiven. Tystnad innebär att man inte får gå ut, tända ljus eller ens prata högljutt. Svårt med Sveas mundiarré, så istället går resan till Thousand Islands, som egentligen bara är 105 paradisöar strax norr om Jakarta. Det ska bli skönt att efter fem veckors asfaltsdjungel få andas frisk luft. När vi för två veckor sedan åkte till Seaworld i marinan fick Sören något vått i ögonen av att mellan två byggnader kunna få se en glimt av havshorisonten.

Miljötänk i Indonesien

Regeringen har planer på att göra Jakarta till en grönare stad. Det finns nästan inga parker eller grönområden, och beslutet är nu att jämna 82 st bensinmackar med marken. Tydligen är dessa mackar svartbyggen på mark som tidigare var parker. Men problemet är att många av mackarna ägs av mäktiga personer, bl a med koppling till regeringsmedlemmar och därför fått stå orörda.

Grönområden skulle verkligen förbättra Jakarta på alla sätt (förutom att det blir svårare att tanka). Själva litar vi inte på en grönare stad under vår vistelse här så nästa vecka ska vi åka på långweekendsemester utanför staden. Även om detta är ett regeringsbeslut är det inget att räkna med. Byggantionen av ett sky train som skulle revolutionera trafiksituationen påbörjades tydligen för några år sedan. Höga stålbalkar för rälsen restes men innan bygget hann bli klart såldes pelarna istället till ståluppköpare och trafiken är och förblir som den är.

I år har Jakarta beslutat att deltaga i World Earth Hour. Det är första året som en indonesisk stad är med och delar av centrala staden ska mörkläggas. Enligt beräkningarna kommer energi motsvarande ett kärnkraftverk att sparas under denna timme. Så lördagen den 28:e mars kl 20.30 släcker även vi ner. Stora delar av detta inlägg baserar sig på information från The Jakarta Post, och som du ser moster Eva, står det den 28:e mars. Hade du läst dagstidningar så hade du inte behövt släcka ner förra lördagen och missat finalen i Melodifestivalen.

För övrigt deltar vi gärna i World Anti Plastic Day om den någonsin kommer. Mängden plast i våra världshav är det säkert någon av er bloggläsare oss kan informera oss om. Moster Eva sa att det mostsvarar en yta av USA:s storlek men med tanke på hennes nyhetsinput kan man ta det med en nypa salt. Hur som helst kan man inte handla mer ett paket formfranska (12 skivors storlek), 1 l mjölk, 1 l juice och ett knippe bananer och ändå komma hem med fem plastpåsar här.

Bilderna föreställer den tidigare utlovade hibiskusen och en obskyr växt som hjälper till att göra staden grönare. Någon kan säkert googla fram vad den sistnämnda är.

Dagens lunch

Man hade alldeles glömt bort hur gott det är! Det kan tyckas lite fånigt att gå på Thairestaurang när man bor i Indonesien, men efter att ha ätit Nasi Goreng varje dag längtar man efter något annat. Nasi Gorengen är väldigt god i sig, stekt ris är vad det är, precis som namnet betyder, som serveras med stekt ägg och i bästa fall spår av morötter, vitkål, böngroddar och ibland ligger det två vårlökssträngar i kors ovanpå som dekoration. Allt serveras med chili. Mycket chili för att ta kål på eventuella bakterier. Vi har faktiskt klarat oss från magsjuka än så länge och nu är vi inne på femte veckan och då har barnen t o m drukit lite poolvatten har de erkänt.

Trots att det borde gå att odla hur mycket grönsaker som helst här är grönsaksutbudet i det traditionella köket magert. Detta är kycklingens och fisk- och skaldjurens rike. Men nu blev suget för stort så dagens lunch blev en läcker thaicurry i kokosmjölk serverad i en inte lika läcker kokosnöt. Men innehållet var underbart; tofu, blomkål, röd paprika, ärtor, små gröna thaiauberginer, svamp, krispiga gröna bönor och lövtunna morotsslantar skurna till små små blommor eller små flikiga blad. De obligatoriska räkchipsen till höger i bild ingår både i thailändska och indonesiska köket.

Vitamintabletter ut - grönsaker in!

Språkträning

Det har varit några riktigt varma dagar denna vecka. Färre moln på himlen och temperaturen ligger för tillfället på +32 grader. Trots det åkte Ethel taxi idag med en chaufför som hade både fleecejacka och mössa. Vi är ju fortfarande i slutfasen på den kalla årstiden tycker indonesierna.

Barnen har börjat svara på engelska meddelar fröknarna på skolan. De första fraserna de kom hem och upprepade var "Good morning Miss Lies" och "sit properly". Karl Einar har tydligen övergett sin tidigare planerade strategi att inte säga ett ord förrän han kan engelska och det ska han lära sig genom att se på Tom & Jerry på TV. Vi vuxna är tveksamma till metoden. Här om dagen hörde vi att han hotade Svea med att han skulle rita ett kryss i skallen där han skulle "yxa" henne. Dags att se över de inprogrammerade TV-kanalerna nu när han använder fjärrkontrollen själv, men vi har inte orkat eftersom det är över 270 kanaler.

Sören ska ta tag i sin språkkurs i indonesiska. Ethel tränar sina få fraser när hon promenerar till och från barnens skola. Vill man inte åka kan man promenera längs trånga bakgator, bakgator som man knappast hade vågat sig in på om de låg i Sverige men här är det säkert. Det är alltid samma personer som står och hänger på samma ställen längs den 20 min långa vägen. "Hello Mister" ropar de eftersom alla utlänningar är mister här ovasett kön. Det står en lite utvecklingsstörd man med visselpipa i en trång passage (många som ser ut att hänga jobbar med att blåsa i visselpipa om det kommer en bil eftersom två bilar inte kan mötas på de trängsta ställena) och Ethel har successivt provat sin vokabulär på honom. Igår frågade han varför jag inte åker bajaj och jag svarade att jag går. Båda blev mycket nöjda över att ha lyckats kommunisera. 

Idag hade Ethel förberett sig för att kunna svara "Jag går till skolan" eller "Jag går hem", men då var den nyvunne vännen inte på sin vanliga plats. Istället kom två skolpojkar cyklande som skrek "Hello Mister! MONEEEEEEEY!!!!", antagligen vad alla tänker om utlänningen, men bara barn vågar säga: här kommer pengar vandrande. Ethel blev ändå glad senare, dels för att hon upptäckte att råttan sedan tidigare nästan är borta (flugorna har gjort ett snabbt jobb), och dels för att hennes andra nyvunne vän, den pyttelilla pojken som brukar pipa "Good morning" när man har passerat med tio meter, idag vågade pipa det redan efter fem meter.

Trädgrårdstönten rapporterar

Första pris gick till timjan som tog 48 h på sig att gro. Delat andra pris gick till oregano och solros som behövde 62 h och vi ska strax rusa ut i trädgården och titta om någon annan kruka fått liv.

Fler hemläxor

Viktigt för Svea att vi bloggar att även hon är stor nog för hemläxa - är inte detta den studeibegåvade elevens kunskapstörstande blick så säg...

Badbrud

Sveas nya simfötter har äntligen växt ut

Edens lustgård

Vi har fått rapporter om att någon av er nu sått sina tomatfrön och att Göteborg redan bjudit på vårkänslor. Här har Ethel äntligen hittat rätt såjord till fröna vi hade med oss från Sverige. Den första jorden vi fick tag på såg ut som en mörkbrun myrstack förpackad i påse. Andra försöket var en svart barkliknande bit som inte gick att lösa upp i vatten trots att den låg i över natten. Fick slänga den eftersom man inte kan ha stillastående vatten för länge eftersom det förvandlas till en myggodling. Men nu blev det rätt!

Tomater och annat ätligt kan man ju glömma att odla eftersom trädgården med jämna mellanrum besprutas, och tomaterna i affärerna är dessutom helt fantastiska, stora, smakrika, söta och kostar ca 7,50 skr per kilo. Och är säkert lika besprutade i och för sig. Att odla blommor känns också överflödigt eftersom vi redan bor i ett blomsterparadis, men det är ju liksom en sport att få upp något från frön själv, och dessutom måste ju Ethel också ha en sysselsättning annat än träna, läsa tidningen, simma, dricka te, kolla Facebook/hotmail/GP på nätet, titta på när hemhjälpen jobbar, lyssna på fåglar/böneutropare, dricka mer te, titta på fjärilar, ibland shoppa och sedan hämta barnen.

Några blommor vi är omgivna av ser ni på bild ovan. Den första heter hummerklo på svenska och är en palm av bananpalmsläktet, orkidéer finns ju i alla dess former, i mitten en spindellilja, och de två sista är plumeria (Ethels absoluta favoritblomma med ljuv doft varma kvällar, finns för övrigt i Impectakatalogen för Irene eller andra intresserade, Ethel fick upp en i somras men den avled tyvärr efter en längre tids sjukdom orsakad av försumlighet).

Det finns även gott om enorma röda hibiskusblommor. Ethel hade valt ut ett vackert exemplar att fota längs vägen till barnens skola, men strax bredvid stötte hon imorse på en 15 cm (exkl svans) lång död tikus (=råtta) och efter det kunde hon inte kunde stå stilla med fötterna och titta i kameradisplayen för man får ju fantomkrypningar av sådant där. Så det blev inget kort.

För er som tror att det bara är här det finns råttor kan vi berätta att Sörens företrädare, Lena, som nu är tillbaka i Sverige precis haft besök av en råtta via toalettstolen i sin lägenhet i Malmö. Hon sover nu med en hink vatten på toalocket.