Konsten att gå och åka rätt

På Ethels jobb i Sverige hade vi i höstas en incident med stölder ur elevskåpen och filmerna från övervakningskamerorna tittades igenom i hopp om att hitta den skyldige. Någon tjuv hittades inte men ryktet säger att man ibland såg en mansperson svischa förbi alldeles för snabbt för att kunna identifieras. Med hjälp av slow-motion kom man senare fram till att det var en nyanställd lärare som var så effektiv att han sprang mellan salarna. För att göra en lång historia kort - det är inte den approachen Sören kan ha på sitt nya jobb. Här gäller det att lära sig gå rätt. Dvs långsamt. När Sören går från kontoret över en gångbro till lunchrestaurangen såsar han på i snigeltakt för att inte bli gemomblöt i svett, och för att det är helt enkelt så man gör. Här om dagen skulle Sören promenera till närmsta supermarket för att handla mat. Han råkade gå på svenskt sätt, om än inte likt Ethels kollega, och vakten vid grinden flög ur sin kur och frågade varför han hade så bråttom.

Man kan också åka rätt och fel. Idag har vi prövat båda. Först åkte vi rätt, dvs med bilbälte (ja, det fanns till alla i taxin!) och till rätt ställe. Observera på bilden hur taxichauffören hade lagt sitt bälte till synes rätt över bröstet och sedan klykan bekvämt vilande i knät.

Efter uträttat ärende tog vi en ny taxi för att åka en sträcka som borde ta max tio minuter bilköer inberäknade. En del taxichaufförer tar tyvärr chansen att köra en omväg för att tjäna mer pengar. Det är här vi åker fel. För er i Göteborg kan detta liknas vid att åka från Majorna till Masthugget men via Kungälv. Motsvarande för farmor och farfar är att åka hemifrån till Rasta men via Norra Vånga. För mormor och morfar motsvarar det hemifrån till Statoil via tre rundor upp och ner samtliga nivåer i gruvan. Och för moster i Luleå innebär det att köra raka vägen mot dagis som vanligt (för du brukar ändå irra bort dig och hamna i Bensbyn). Hur som helst fick vi på vår 49 minuter långa omväg se de flesta landmarks och större avenyer i Jakarta och taxametern stod på 78 000 rupier (ej så farligt som det låter utan dryga 50 kronor). Väl framme vid rätt destination hade Ethel hunnit arbeta upp ett blodtryck inte långt ifrån vad taxametern visade och vägrade att betala för sightseeingen, och eftersom detta är Sydostasien där man absolut inte vill tappa ansiktet accepterade genast taxichauffören den 20 000-rupiesedel han erbjöds.

Dagens nya glosa: Anda sala jalan!!! (du kör fel väg)