fredag 13 mars 2009

Familjen Annorlunda

Vi sticker ut på många sätt här. När Ethel ställer sig i köket får hon förvånade kommentarer av hemhjälpen om hon faktiskt tänker laga mat följt av frågan om hon vill ha någon som lagar maten åt henne. Faktum är att flesta expats här har både hemhjälp, nanny, chaufför och, om hemhjälpen inte lagar mat, även någon som lagar mat. Att man vill laga mat eller baka verkar inte vara så vanligt. Därför brukar Ethel vänta med sin kökshobby till hemhjälpen har gått hem. I slutändan brukar det då bli Sören som gladerligen drar på sig förklädet* och kockar, något som antagligen ter sig ännu mer udda.

Även i skolan sticker vi ut. När skoldagen är slut står de stora välpolerade stadsjeeparna på rad vid entrén för att hämta barnen. En efter en kör de fram till entrén, skolanställda öppnar bildörren och själva skolporten och rätt barn blir lotsat ut av en nanny eller en och annan hemmafru. När det sedan är vår tur ropar personalen fram en knallorange- och grönfärgad bajaj med lite tingeltangel hängande där backspegeln skulle suttit. Ofta väntar de med oss till sist, kanske pga den höga ljudnivån? Första dagarna frågade personalen förvånat var vår bil var, men nu har de lärt sig att vi tillhör de som tycker att det redan finns för många bilar i Jakarta. Barnen är fortfarande överlyckliga över att åka bajaj, speciellt eftersom det på minuten kl 13.10 de senaste dagarna har börjat ösregna, precis lagom när vår hemfärd startar. Idag rann det så mycket vatten på vägarna att Ethel fick för sig att hela ekipaget skulle spolas av vägen och ner i en kloak, men barnen tjoade och skrek att det var var som Flumride på Liseberg.

I skolan är våra barn även lite annorlunda. Det är inte många blonda barn och när det kommer en kille som dessutom har långt blont hår som gillar både rosa och lila så blir det extra spännande. När Karl Einar på morgonen öppnar klassrumsdörren tjuter flickorna "Kaaaa-aaaaaaaaarl" av förtjusning och alla vill vara den som fröken utser att få hjälpa honom under dagen. Som lärare har Ethel låtit sig imponeras av hur fantastiskt skolade barnen är i att hjälpa varandra, men nu har Karl Einar avslöjat att den flicka som får hjälpa honom även har hans tillåtelse att få pilla honom i håret under tiden.

Vi har även märkt att Svea kommer hem med annan frisyr än den hon går till förskolan med. Kanske har fröknarna samma deal som Karl Einars klasskamrater eftersom de tydligen kammar henne varje dag trots vi flätar håret prydligt på morgonen ;)

Vad som är annorlunda för oss inom vår familj är att vi har en son som numera heter bara Karl. Antingen beror det på att han hittat en genväg eftersom han måste lära sig skriva med besvärliga små bokstäver i skolan och för en 5,5-åring är tre små bokstäver betydligt lättare än sju stycken, eller också är det genetiskt eftersom hans mor i samma ålder gick under namnet Maria under ett år.

Men det finns ett sätt som vår familj inte är konstig på här (om man jämför med i Sverige), och det är att vi är vegetarianer. Toleransen mot olika matvanor är stor och det är skönt att få vara alldeles vanlig ibland!

*det var mer bildligt talat som Sören spänner på sig förklädet för det enda förkläde vi har ett brunt pepparkaksförkläde som sitter som en smäck på Svea. Det finns inga vuxenförkläden att köpa här, så mormor, om du har lite tyg och tråd över får du gärna sy ett och skicka med i nästa paket!

3 kommentarer:

  1. På vilket sätt är Maria kortare än Ethel? Aha, ni menar Etel!

    SvaraRadera
  2. Mormor testar ytterligare en gång!

    SvaraRadera
  3. Hurra nu klarade jag av tekniken!
    Tack för uppdraget, hoppas Mat-Tinas förklädesmodell blir bra!
    Jättekul att läsa om era äventyr,vi gläds med er.
    Mormor o morfar.

    SvaraRadera