Språkträning

Det har varit några riktigt varma dagar denna vecka. Färre moln på himlen och temperaturen ligger för tillfället på +32 grader. Trots det åkte Ethel taxi idag med en chaufför som hade både fleecejacka och mössa. Vi är ju fortfarande i slutfasen på den kalla årstiden tycker indonesierna.

Barnen har börjat svara på engelska meddelar fröknarna på skolan. De första fraserna de kom hem och upprepade var "Good morning Miss Lies" och "sit properly". Karl Einar har tydligen övergett sin tidigare planerade strategi att inte säga ett ord förrän han kan engelska och det ska han lära sig genom att se på Tom & Jerry på TV. Vi vuxna är tveksamma till metoden. Här om dagen hörde vi att han hotade Svea med att han skulle rita ett kryss i skallen där han skulle "yxa" henne. Dags att se över de inprogrammerade TV-kanalerna nu när han använder fjärrkontrollen själv, men vi har inte orkat eftersom det är över 270 kanaler.

Sören ska ta tag i sin språkkurs i indonesiska. Ethel tränar sina få fraser när hon promenerar till och från barnens skola. Vill man inte åka kan man promenera längs trånga bakgator, bakgator som man knappast hade vågat sig in på om de låg i Sverige men här är det säkert. Det är alltid samma personer som står och hänger på samma ställen längs den 20 min långa vägen. "Hello Mister" ropar de eftersom alla utlänningar är mister här ovasett kön. Det står en lite utvecklingsstörd man med visselpipa i en trång passage (många som ser ut att hänga jobbar med att blåsa i visselpipa om det kommer en bil eftersom två bilar inte kan mötas på de trängsta ställena) och Ethel har successivt provat sin vokabulär på honom. Igår frågade han varför jag inte åker bajaj och jag svarade att jag går. Båda blev mycket nöjda över att ha lyckats kommunisera. 

Idag hade Ethel förberett sig för att kunna svara "Jag går till skolan" eller "Jag går hem", men då var den nyvunne vännen inte på sin vanliga plats. Istället kom två skolpojkar cyklande som skrek "Hello Mister! MONEEEEEEEY!!!!", antagligen vad alla tänker om utlänningen, men bara barn vågar säga: här kommer pengar vandrande. Ethel blev ändå glad senare, dels för att hon upptäckte att råttan sedan tidigare nästan är borta (flugorna har gjort ett snabbt jobb), och dels för att hennes andra nyvunne vän, den pyttelilla pojken som brukar pipa "Good morning" när man har passerat med tio meter, idag vågade pipa det redan efter fem meter.