Redan en månad har gått

Att tiden kan vara relativ vet vi alla. Idag har vi varit här i en månad och det känns som en evighet samtidigt som det känns som om vi kom igår. Nu har vi börjat bli bekanta med Jakarta. Sören kan åka i lugn och ro till jobbet och guida taxichauffören om denne skulle komma på villovägar. Karl Einar har för säkerhets skull gjort en karta. Vi vet var vi kan handla det mesta som vårt hushåll behöver och vad saker och ting bör kosta. Förra helgen gjorde Ethel de kanske tre viktigaste upptäckterna hittills: Ett ställe att köpa pysselprylar på - typ pärlor och paljetter, en gigantisk tygmarknad där Ethel fick en låsning så att hon inte kunde handla något alls för allt var så billigt tills Sören tvingade henne att handla och sist men inte minst - en Restaurang med getoststoast och quattro formaggi  på menyn.

Barnen har börjat skolan och ska på sin första skolutflykt nästa vecka. Då ska de besöka en fabrik som tillverkar träleksaker. På programmet står att alla barn ska få pröva att göra sin egen leksak. Karl Einar har högt flygande planer gällande leksakstillverkningen. Vi får se vad det hela resulterar i.